Mingel är en stor del av livet - om man är öppen för det. Jag menar inte mingel som tretimmarsluncher med plockmat i Brysseloch  visitkortsutbyte och "hur ska jag ha användning för dig i nästa programperiod" .

Man minglar på affären, pratar med folk om smått och stort, man ler mot en finsk familj på tunnelbanan som ska försöka krångla sig av vid samma station i rusningstid.....man pratar dialekter med helt okända människor fast där man kan spåra en liiten ton som man känner igen och inte kan låta bli att fråga om. Igår gjorde jag dock en helt tokig bedömning. Jag frågade en i gruppen var han kom ifrån - Uppsala sa han....jamen före det? Hur menar du,sa han? Var i England, sa jag. Jag är Holländare- ooops. Jag höll på att säga, javisst du har alldeles för rena ansiktsdrag för att vara engelsman men jag sa....du uttalar "R" på samma sätt som min kompis som kommer från London gör.

Now I taught the weeping willow how to cry,
And I showed the clouds how to cover up a clear blue sky.
And the tears that I cried for that woman are gonna flood you Big River.
Then I'm gonna sit right here until I die.

I met her accidentally in St. Paul (Minnesota).
And it tore me up every time I heard her drawl, Southern drawl.
Then I heard my dream was back Downstream cavortin' in Davenport,
And I followed you, Big River, when you called.

Then you took me to St. Louis later on (down the river).
A freighter said she's been here
But she's gone, boy, she's gone.
I found her trail in Memphis,
But she just walked up the bluff.
She raised a few eyebrows and then she went on down alone.
[Big River lyrics on http://www.metrolyrics.com]


Now, won't you batten down to Baton Rouge,
River Queen, rollin' on.
Take that woman on down to New Orleans, New Orleans.
Go on, I've had enough;
Dump my blues down in the gulf.
She loves you, Big River, more than me.

Now I taught the weeping willow how to cry,
And I showed the clouds how to cover up a clear blue sky.
And the tears that I cried for that woman are gonna flood you Big River.
Then I'm gonna sit right here until I die.

Undrar förresten Peaches.....om ditt bloggnamn har något med den gamla Stranglers-låten Peaches......"Going to the beaches looking at the peaches"...att göra.

Lyssnade på 96 tears igår och Stranglers måste vara ett alldeles för bortglömt band för att det ska vara riktigt nyttigt.

Tack Gud för uppmärksamma bloggläsare....Lenny Kravitz var det ju som gjorde mig Baptized in love igårkväll. Tack Peaches.

Ja nåväl jag är inte riktigt säker på hur den hundrasen stavas. Imorse träffade jag på inte mindre än tre exemplar av den fulsnygga rasen i samma tunnelbanevagn och alla mattarna var spansktalande - spaning? Jag älskar hundar men det är svårt att få ögonkontakt med en hund som är framavlad för att ha extremt mycket lös hud i ansiktet så att de inte kan titta uppåt....de är ju inte så högresta liksom. Det måste vara ett minus att vara liten och inte kunna ha koll på världen ovanför. Själv når jag inte ner till golvet med fötterna när jag åker buss eller sitter på apoteket....så jag har en liten aning om hur det kan kännas. man vill ju ha kontakt med sin omvärld. Bli bekräftad för den man är.....spelar ingen roll om man är en kortväxt bergodalbanemänniska som har svårt att snyta ut ångesten genom näsan istället för att dra in den igen för att hålla ihop den inre världen eller om man är en Char pei som inte har bett om att bli framavlad med veck i ansiktet så att de inte kan bli bekräftade på rätt sätt i en tunnelbanevagn en helt vanlig fredagsmorgon.