Ibland hittar man en öppning och då har man två saker att välja på......att stanna kvar och undra hur det skulle ha kunnat bli eller titta ut på andra sidan och se vad den har att erbjuda.

V 75 igår är en helt annan historia. Systemet var så bra och jag var så nöjd när jag halvlåg på soffan dödstrött efter min känsloladdade dag. Ändå blev det inte heller den här veckan sådär som man önskar varje gång. Två lördagar i rad har jag somnat mitt i en usel omgång för att jag har blivit arg. Det är ju lite konstigt beteende i sig, har jag märkt att folk tycker.....det här att somna av för att man är arg eller glad eller besviken. För mig är det helt normalt.

Men igår somnade jag inte på soffan pga trav-ilska. Inte heller av Chelsea-ilska men visst hade det varit bättre för utdelningen om Chelsea hade gjort ett mål. Även om det inte var mitt system så vore det ju roligt för älsklingens spelbolag.  Jag känner att regelbunden motion kanske är något man borde ta upp igen - jag har fortfarande träningsvärk efter mina teambuildingövningar i "Lidingöskogarna" i fredags. Regelbunden träning är mycket enklare med ett regelbundet liv.

Barnbarnet har jag ju inte ens hunnit skriva om än. Hon är verkligen bedårande. Hon är en helt färdig baby fast 10 cm kortare än de små nyfödingar man har handskats med i sina dagar. Det är liksom en helt annan teknik när man håller i ett så litet barn. Hon blir orolig om armar och ben "ramlar ut från kroppen" så man får hålla i henne som en liten boll - hoprullad som i moderlivet. Det påminner mig om de sjalar som jag hörde användes på alternativa BB-avdelningar i England när jag fick mina barn i början av 80-talet. Det är ju klart att självbilden för en mycket liten människa är den att trångt är tryggt...armar och ben som man inte har någon styrsel i passar ju bäst vilande mot kroppen. Hennse fotled har samma dimension som min tumme och hennes fot är inte lika lång som mitt lillfinger....och då har jag korta fingrar. Självklart blev föräldrarna glada för kläderna som kom från släkten men det där med att barn fort växer ur babykläder...hmmmm. Om man är för liten för 40 centilång så blir det lätt komiskt med babykläder i 50 eller 60....det är svårt att förklara att det där med att växa fort är relativt om man ligger efter med 10 cm. Det finns faktiskt prematurklädesavdelningar på barnklädesaffärer, men alla vill vara så förutseende och ge kläder "att växa i" - men det är som sagt helt fel i just det här fallet.

Jag suger verkligen ut allt jag kan ur min bok Konsten att vara snäll.....den borde vara obligatorisk på samma sätt som den där boken som gavs ut för att skolbarnen inte skulle glömma Förintelsen - Om detta ska ni berätta, (eller något liknande kan den ha hetat). Inte bara skolbarn utan alla skulle behöva veta att snällhet och empati kan studeras även hos nyfödda barn och hos djur som tar hand om skadade familjemedlemmar trots risker för dem själva. Den hårda naturen är inte alls så hård som man kan tro efter att ha blivit matad med David Attenboroughs filmer under uppväxten. Anledningen till att t.ex stora djur som lever i torrare klimat tar hand om äldre familjemedlemmar kan vara för att de kommer ihåg var man kan hitta vatten....det här kan man kalla godhet som lönar sig. Apor som gör rent andra apors sår är väldigt ömsinta därför att de kan leva sig in i hur ont det måste göra på den andre.

Sen kommer vi till det här med reciprok altruism....som går ut på att individer är generösa för att de förväntar sig att andra i sin tur ska uppträda på motsvarande sätt. Tjänster och gentjänster. Där känner man ju genast igen sig som människa. Apor är mer benägna att dela med sig av mat till medlemmar som de tidigare fått mat av oberoende av släktskap.

Jag tror ju att det finns en altruism som är "reciprok" på ett annat sätt - om man är generös, på vilket sätt det än må vara, så kommer det tillbaka i någon form. Det behöver inte vara från det håll man har gett/fått. Men det finns en naturlag som säger att generositet lönar sig. Om man sitter och väntar på reciprok altruism så kan man bli besviken...för generositet kan se ut på så olika sätt. En del är generösa med kärlek och glädje och andra tycker om att skämma bort dig materiellt. En del människor är generösa med förtroenden. Vissa människor kan inte dela med sig av förtroenden, samma människor kan inte ta emot förtroenden eller missuppfattar vilken sorts gåva de får. Ett förtroende är en gåva och får inte missbrukas dvs man får inte addera förtroenden och skapa sig en bild av en människa som är generös med förtroenden som gör den människan till summan av de förtroenden hon har gett som gåva - en människa som har lagt ut sitt hjärta i handen. Det här kan ju låta motsägelsefullt när jag samtidigt tycker om att återanvända mänskliga historier. Men.....jag berättar aldrig om en människa utan om en företeelse. Motsägelsefulla händelser och personligheter och snåriga klokheter kan vidareberättas i ett nytt sammanhang men precis som i en utvärderingsrapport eller en uppsats så är namn och platser fingerade...utom möjligen Svartröjnoret.

Vad kan din generositet bestå av? Pratar jag med en ensam liten tant på apoteket en dag och gör henne lite glad så får det följder eller om jag säger till min mamma för tredje gången - tänk att du äntligen hittade rätt, du gav mig den finaste presenten av alla....pappas sista skjorta - då får det konsekvenser som jag inte vet något om men som ändå seglar runt där ute i det gemensamma mänskliga utrymmet och gör nytta.

Den här bilden heter Reciprocal altruism = ömsesidig oegennytta:

Om man har en bra hållning och skrattar mycket så märker ingen att man är ful.

"Morgongråten nattpaniken...." Jag gillade Peter LeMarc förr i tiden och många kluriga textrader sitter kvar i minnet. Det finns inget bättre än när det vänder - heter låten. Igår gjorde jag allt rätt och lagade och donade och vände utvecklingen och borde ha fått medalj. Jag kom t.o.m ihåg att snyta näsan. Ändå vaknade jag av morgongråt och nattpanik. Jag har nog inte förstått det här med hur små förändringar i det egna beteendet kan få så stora konsekvenser på det personliga planet. Man brukar ju mest prata om när man gör positiva förändringar och det genererar en massa lycka eller välmående - sånt man kan få överdoser av i Amelia. Om jag hade fortsatt att dra in istället för att snyta näsan igår, så hade jag förmodligen inte ha börjat gråta när jag kom innanför dörren efter min försoningsmission med mina vuxna barn och lill-Vita. Om jag inte hade snutit näsan under dagen så hade jag inte gråtit när jag kom hem och inte fått den bekräftelse som jag behövde just då och som gör att man i en relation intuitivt lär sig vad den andre behöver. Så varför vaknar jag då klockan sex en söndagmorgon med morgongråt och nattpanik som Peter LeMarc sjunger om att han redan har glömt....."det finns inget bättre än när det vänder". Okej Peter, det finns inget bättre men det är inte smärtfritt alltid.