Jag har ofta tänkt på det här med frosseri, det har varit min favorit-dödssynd. Inte för att jag frossar speciellt mycket men för att jag förstår varför det är en dödssynd. Såg ett program igår som handlade om de köpgalnas riksförbund. Vet inte riktigt huruvida programmet gick ut på att de ville ha en sjukdomsstämpel på folk som handlar omdömeslöst. Man fick följa två kvinnor som berättade om fysiska reaktioner på att inte tillåta sig att shoppa sig lycklig (vilket de ändå aldrig blev). En läkare som uttalade sig sa ungefär att bipolära kan bete sig så i häftiga maniska episoder - shoppa omdömeslöst men att själva beteendet i sig inte är en sjukdom.

På vår kvarterskrog står det en spelautomat från Svenska spel. Då och då poppar det upp budskap på displayen, frånsett att man måste vara 18 år, som t.ex: "Spela inte bort mer än du har råd att förlora" "Låna aldrig för att spela". Det är lite som texterna på cigarett- och snusförpackningarna.

Här har vi lite problemet med liberalismen.......släpp fritt, det handlar om vuxna människor, allt kommer att lösa sig på sikt bara vi får bort monopol och regleringar av vuxna människors förehavanden. Så länge människor inte tar ansvar för konsekvenserna av sina handlingar så funkar det inte.

Jag säger inte att något annat system fungerar bättre - inte alls. Men faktum är att vi kan ju säga hur mycket vi vill att vi i Sverige har levt i en trygghetsbubbla länge under sosse-styre och nu får det vara nog. Hårdare regler för sjuka människor och "vi ska få hjulen att snurra" men........

Så länge vi ser spelberoende alkoholism, köpgalenskap, nikotinism som sjukdomar som någon annan ska ta ansvaret för att bota istället för att se det som vi gjorde förr - en dödssynd - så kommer det att bli svårt att komma tillrätta med. Dessutom är ju USA ett land som är ännu mindre benägna att ta konsekvenser av sitt handlande.....så inte handlar det om att svenskar varit inlindade i bomull, där håller jag inte alls med alliansen.

Dödssynderna - som de uppfattades när de respekterades, definierades som ett beteende som eskalerar och som leder till andra synder och i förlängningen evig fördömelse. Det är väl klart att det var enklare med så glasklara regler för mänsklig samvaro och jag kan väl inte säga att jag är rädd för evig fördömelse om jag trycker i mig en hel "sportlunch" själv eller lägger in en prilla.

Det jag vänder mig emot är att det skapats en hel TV-genre på fenomenet dödssynder. "Jag vet vad du åt"....."Skuldfällan" "Feta engelska barn på amerikanskt militärläger". Vad har man för tittarsiffror? Blir man klokare? Känner man ett hopp? Får man kraft att ta tag i sina egna dödssynder, sin avund- svartsjuka sitt högmod, frosseri osv? Eller.....pekar man finger?

Sådär långt skulle aldrig jag gå/sjunka så lågt. Kittlar det med människor som saknar det man i min barndom kallade karaktär. Karaktär betyder något helt annat för mig nuförtiden men jag minns att man kallade människor som tog mer än en kaka av samma sort på kafferepet, för karaktärslösa. Ingen mamma ville att deras barn skulle framstå som karaktärslösa, lata frossare och det var vad den föräldragenerationen hade med sig till oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man kanske ska vända sig till hundar eller katter?

Nu är det bevisat!!

Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...

En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...