"Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter."

Ikväll har jag suttit med lill-Vita i famnen i timmar. Det är märkligt hur snabbt man vänjer sig vid storleken/litenheten. Jag har aldrig hållit i ett så litet barn förut men det går ganska fort att tycka att hon verkar ganska normalstor.......bejbisar ska ju vara små och jag har inga att jämföra med för tillfället och som sagt allt är relativt (utom döden och en kvinnas vrede). Vi gillar varandra jag och lill-Vita. Hon ligger trygg och sover mesta delen av tiden, bara man kommer ihåg att hålla ihop alla små lemmar så att hon inte blir orolig. Hon gillar att vaggas ihophållen mot bröstet. Jag har fått vara med den lilla familjen i flera timmar och är faktiskt alldeles utmattad. Jag tror att det här bandknytandet tar på krafterna, faktiskt. Det är inte lika lugnt för älsklingen vars jätteviktiga fotbollslag inte vann ikväll men det känns ju mindre viktigt.

Just dropped in to see what condition my condition was in.....ju jävlar ska jag jobba!

Johnny Bode har alltid fascinerat mig.

Han har skrivit kända låtar som t.ex "En herre i frack", "Får jag låna nyckeln Ann-Marie", "Jolly Bob från Aberdeen" "Det är ingen idé ida Ida". Han har gjort låtar som framförts av Ernst Rolf, Karl Gerhard och Gösta Ekman dä och Yngve Stor och Calle Jularbo. Han beskrivs i Vikipedia som: född 6 januari 1912 i Falköping, död 25 juli 1983 i Malmö, var en svensk kompositör och sångare. Han har beskrivits som mytoman och enfant terrible. Plötsligt på 60-talet började låtarna heta saker som "Gamla hor-Marys bortgång" "Det är så underbart att alltid vara kåt" "Mutta spricka-polka" och han gav ut den helt fantastiska skivan Bordellmammans visor. Jag har alltid undrat över dels hans personliga utveckling och dels hur det kändes för alla stora folkkära svenska artister som hade samarbetat med Johnny när de insåg att han var komplett socialt galen.

Såg att det finns en bok som heter "Jakten på Johnny Bode" av Ingemar Norlén, boken beskrivs såhär: Skandalernas man. Operettcharmör, kompositör, mytoman, kleptoman, bedragare, pornograf och Nazistsympatisör. Johnny Bode gjorde den ena skandalen efter den andra under en stor del av 1900-talet. En sann biografi om en osannolik artist.

Jag vunnit så många segrar och hjärtan jag satt i brand

det är nu min passion

Det finns ingen som mig vägrar en kyss eller två på hand

Jag skrattar och ler jag tar och jag ger dem allt - blott ej pardon

Jag har förlorat mina pengar

och mina smycken har jag sålt

Allting kan jag mista det gör ej ett smack

om jag får behålla min frack

Tänk vad man kan hitta på tuben!! Jag har letat texten till den här Johnny Bode-låten "En herre i frack" hur länge som helst men så hittade jag istället "videon".

Jag bor i det landskap där det förmodligen bor flest författare räknat per invånare det är iaf en jädra massa kända författare som härstammar från landskapet. Det är lite med Västerbotten som med Irland, det finns en berättartradition. Irländare jag har pratat med säger att det beror på förtryck och att allt är Englands fel att det har kommit fram så många bra författare från Irland. I Sverige borde det med samma resonemang vara Norrbotten som isåfall stod för författartalangerna men så är nu inte fallet.....inte för att jag vill ringakta mitt ursprungslän men vi är nog mer kända för vilda strejker i gruvtolvan, Populärmusik från Vittula och kampen för mienkelä som minoritetsspråk, tror jag.

Förra sommaren upptäckte jag Torgny Lindgren, jag läste Pölsan och skrattade så att jag grät.....hur har jag missat den gubben. Nu kommer han med en ny bok "Norrländsk akvavit" om en gammal predikant som kommer tillbaka till en bygd i Västerbottens inland efter 50 år för att han har insett att Gud är död och nu ska han, predikanten alltså, avkristna bygden. Det visar sig att det inte är så himla enkelt - inte därför att de är speciellt fromma men de flesta som han frälste är redan döda och resten har en mycket pragmatisk syn på religion, en av personerna förklarar:..."hos detta utvalda folk finns en vindögdhet som gått i arv som meför att man kan förneka och förkasta och tro på samma gång och med samma hängivenhet". Är det inte vackert?

Jag sitter här i storstan med uppkopplad webbutrustning och väntar på mina kollegor för en webkonferens och ser att jag har glömt att läsa vår internet-kalender.....det blir ingen webkonferens idag kl 10.00 sharp, som det ska vara. Vad är det här för ett jädra sätt....rubba mina cirklar såhär. Eller....information är kanske något som man har ett ansvar att ta för sig av själv också? Läste en artikel i SvD imorse till frukost......jag läste egentligen två som var fruktansvärt roliga men lyssna på det här: En amerikansk författare som heter James Frey skrev en bästsäljare som hette "Tusen små bitar" och som han beskrev som självbiografisk. Nu har det visat sig att han slirat lite i detaljerna - han har inte suttit i fängelse i tre månader utan bara i några timmar. Sånt här skulle vi i Sverige och förmodligen övriga världen kanske kalla konstnärlig frihet eller skröna. I USA har bokförlaget fått betala ut 16 miljoner i svenska kronor till läsare som känt sig blåsta och författaren har fått byta förlag. Nästa bok ska heta Bright shiny morning och kommer ut på örlaget Harper Collins nästa sommar - jag skulle tro att Harper Collins har gjort ett klipp och att amerikanska författare borde skriva in en "skrönklausul" i sina kontrakt.