Blygskryt -jag gillar ordet bara. Ibland när jag räknar upp i mitt huvud vad jag har varit med om under en dag så baxnar jag. Min Mac-tårta (eller snarare sötsuget) uppmärksammades av en bloggläsare och jag blev inbjuden på kok-kaffe, räkmacka och bakelse igår på väg norrut. Jag körde 30 mil och hade cd-spelaren helt i mitt våld....oj vad det är roligt att köra fort och spela bra musik högt.  Jag hann jobba en hel dag också, fick hyrbilen levererad till jobbet och råkade parkera den på en p-plats som innehas av kommunens diskrimineringssombud. Han var väldigt uppbragt och hade spårat mitt mobilnummer via hyrbilsfirman. Efter att en god stund ha försökt få Vita att skämmas eller bli förbannad så drog han till med - Jag var på väg att ringa Securitas! (Fast jag sa på en gång - jag är på väg ner det tar en minut).

Då säger Vita, appropå Securitas -Vad kul, ja det är alltid skojigt att ta ut sina aggressioner den vägen! Touche´?

Satt och tänkte på nåt sött och på att man som nyblivern mormor faktiskt (för bövelen) är värd en tårtkartong....så jag letade på det kära nätet för att illustrera min längtan och hittade det här.....en mac-tårta...två flugor i en smäll kan man säga:

By the way - hon lever och frodas och är på väg in i de självgående bejbisarnas (hur fan stavas det egentligen) värld...de som kan suga själv. Det är bara det att när man är pytteliten så blir man snabbt trött och somnar mitt i uppgiften.

Jo jag fick sjukhusbulletnier igårkväll. Dottern hadfe tagit sig ner till stora sjukhusfoajén alldeles själv. Åkt hiss och promenerat säkert 75-100 meter. Jag är så stolt. Hon säger själv - så länge man ligger i sängen så känns det ju som "a piece of cake" men sen när teori ska bli praktik......då är det helt eljest.

Jag har aldrig blivit snittad och aldrig gjort en bukoperation men jag kan tänka mig att det måste vara problematiskt....bara såna här små saker som att "sköta magen" måste ju vara ett helt företag.

Förkylningen röjer runt i kroppen och jag ska ju jobba hela dagen och efter det köra 30 mil norrut. Jag funderar på att i mitt öppningstal till politikerna imorgon skita i att beklaga att jag är förkyld och därföt har en sån liten röst osv - jag tänkte snarare säga "Wild horses could not keep me away". Jag har kämpat mot både geografin och mot mitt eget immunsystem bara för att få vara här hos er - det låter väl som ett bättre intro?

För att inte vara helt vise i pannkakan ikväll så har jag skrivit ut trehundra sidor med kvällslektyr som handlar om tillgänglighet och bemötandefrågor och det är inte hälften så ekivokt som det låter.

Klockan är inte ens fyra och jag är färdig med typ allt.....Vad ska jag göra nu - något extrajobb som ligger och skramlar någonstans längst bak i jobbdatorn kanske? varför inte? Inga sjukhusbulletiner idag så jag får anta att det är alldeles bra.

Det här är vad jag önskade mig i present - och så fick jag ett barnbarn. Ett alldeles friskt och ljuvligt barnbarn med tio tår och tio fingrar - fast ytteppyttiga) tänk hur det kan bli!