När jag fick mitt första barn för typ hundra år sedan - känns det som - så hade man små radioapparater som satt fast i sängbordet med blått pappersöverdrag som man kunde hålla mot örat och lyssna på radio utan att störa de andra. Det första jag hörde när jag hade fått en säng och var ensam med min förstfödda för första gången var den här låten med Röda Bönor (texten är fritt ur minnet och kanske inte exakt ordagrant). Nu valde jag ju inte just det namnet men ändå, visst var det.....rätt låt?

Johanna ska du heta
Du lilla barn på armen min
Det är inte gott att veta
Vad det ska bli av dig när du växer upp
-
Minns du hur det var för en timme sen?
När ljuset brände dig i ögonen
Och du skrek för allt vad dina lungor bar

När de lade dig på min mage
Hade jag inga krafter kvar
Men jag kände hur mjuk du vad
En len och fin Johanna, ett tröstebarn

Som jag burit så länge inom mig
Med längtan och bävan har jag väntat dig
Skrattet växlade med gråt
När jag tänkte: snart är jag två!

Du sover, mitt lilla barn, bredvid mig
Jag behöver dig
Sov, sov, mitt lilla barn, bredvid mig
Du behöver mig
.....

Den här dikten heter Betlehems stjärna och tonsattes av Alice Tegnér och är känd som "Gläns över sjö och strand". Vissa rader verkar ha försvunnit i hanteringen, eller hur?

Betlehems stjärna

Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland,
tändes av Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna.

Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem".
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna.

Nej Vita är inte deppig....det är bara naturlagar som gör att sommarn dör och det är inget att vara ledsen för. Har tänkt mycket på tid idag. Var det inte bara igår som jag satt som förstagångsmamma och vaggade och anpassade mitt liv efter en liten viljestark baby? Nej, så kan det inte vara. Kände mig lite som Viktor Rydbergs Tomte:

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!