Läs den inte - nu vet ni ju höjdpunkterna!

Okej nu har jag läst ut boken Tyskungen. Förlåt Camilla. Det är en snyggt uppbyggd historia både det brottsliga och vardagslivet. Jag kunde iofs förutsäga händelseförloppet efter två kapitel - i stort....men det var två stora poänger, förutom att ondska är ärftligt. Det ena var att man äntligen fick veta varför Erika avvisades av sin mamma och varför systern inte känt likadant eftersom hon hade en syster som mammade henne. Den andra stora grejen var att Bertil verkligen har ett hjärta. Wow både hund, förlossning, chefa en lesbisk invandrarpolis, och bli kär i hennes mamma och bli salsakung - det kallar jag......nästan ett Hollywoodslut. Nej, det var en grej till: två förlossningar i boken och båda avlöpte nästan exakt likadant, hakan mot bröstet och ta i....spooky. Läs den, men vänta tills den kommer på pocket för den är för jädra tung att läsa i sängen som inbunden.....alltså inte läsaren utan boken.

Här är han den främsta Liftaren av alla Douglas Adams - jag tänker på honom när jag viker handdukarna när jag har tvättat.....ibland manglar jag dem t.o.m till hans ära.......nej, för att jag tycker att mangling är kul.

Hade ett samtal om skillnaden mellan att skriva privat eller att skriva personligt....alltså med ett personligt tilltal. Det är en jädra skillnad. Jag frågade några jag känner om jag skriver för utlämnande men ingen som jag litar på tycker det. Jag vet inte om det är att skriva privat eller personligt men jag skulle ju helst vilja att det uppfattades som personligt. Man kan skriva privat utan att vara ett dugg personlig också....men det är nog inte Vita-stil, tror jag. Jag gör omskrivningar och försöker att inte lämna ut människor och skarvar med "sanningen" men oftast för att få frågeställningen i ett sammanhang. Men det är ju frågeställningen som är det personliga och inte huruvida jag hade samtalet med min syster eller med en granne eller en giraff?

I min yrkesroll har jag funderat mycket på det där med privat och personlig och där skulle det vara dumt att vara privat - men det skulle vara lika dumt att inte vara personlig. Med kollegorna är jag privat med en men personlig med de andra. Man bör nog ha lite fingertoppskänsla om man är lite eljest i sin syn på "livet, universum och allting". 

Min "Plötsligt i Vinslöv"-DVD (den textade versionen) har kommit.....gissa vem som ska frossa i vansinniga skåningar, bangolfare och mopedister ikväll?

Vita....Japp! Och det är ju inte min födelsedag än på flera dagar - är inte livet vackert ändå?

Förresten Helga - Det var ett brunnslock i Berlin!