”Allt fast förflyktigas” konstaterade Karl Marx när han begrundade den gryende moderniteten i Kommunistiska manifestet. Frågan är om han kommit till andra slutsatser om bourgeoisins behov av att ständigt reformera produktionsförhållandena om han lyssnat på Spanarna i Sveriges Radio.

Under snart 30 års tid, vilket är en osannolikt lång tid för ett pladdrigt pratprogram, har i alla fall Spanarna bitit sig fast i tablån utan att visa minsta tendens till att förflyktigas.

Kanske har programmet blivit så långlivat eftersom det varit 30 inflytelserika år. Jag tror nämligen, fånigt nog, att man kan prata om Spanarnas betydelse för svensk kulturjournalistik.

Under 90-talet inträffade någon sorts kultursidesdepression då postmodernisterna avlivat kritikern som smakdomare. Fältet låg öppet för nya influenser och vinnarna såg ut att vara ­feministisk kritik och den typ av spirituell brittisk populärkulturjournalistik som kan skriva om Thomas Bernhard i samma text som Joy Division.

Men även om få kulturjournalister skulle erkänna det, tror jag den stora vinnaren fanns i Radiohuset. Spanarnas patenterade kåserier med strödda observationer av ett par kultur- och samhällsfenomen och en liten värderande knorr på slutet invaderade i alla fall kultur­sidorna och kulturradion. Spaningen blev den nya essän. Opolitisk, ganska harmlös men gärna med en udd riktad mot konsumtionssamhället. Framförallt var det högt och lågt på tre minuter.

Inte mig emot. I en nebulös kulturvärld måste en kritiker intressera sig lika mycket för islamsk fundamentalism som för nöjesbloggare. Och ambitionen att ständigt vara underhållande har ju ingen skribent tagit skada av att ta efter. Frågan är bara vad Spanarna själva menar att de håller på med. För kulturjournalistik är det väl inte?

I fredagens sändning läste programledaren Ingvar Storm (som nyligen fått radions språkpris) upp ett brev från Tyskland som undrade vad Spanarna egentligen gör. Kan det vara framtidsforskning, föreslog han och berättade lite om det märkliga Institutet för framtidsforskning som grundats 1988, samma år som Spanarna. Är det breda analyser av samhälleliga företeelser? Civilisationskritik med etiska förtecken? Panelen var tveksam.

Men i sin spaning om hur ”allt heligt profaneras” som nästan kunde ha varit högläsning ur Kommunistiska manifestet, pratade Göran Everdahl om hur konsumtionen ersatt religionen i vårt samhälle vilket kommer att leda till en stundande ­”shopokalyps”.

Då var det i alla fall civilisationskritik med rent marxistiska förtecken.
Av Martin Aagård

www.svd.se/opinion/kolumnister/martinaagard/artikel_632649.svd

 

Anders

1 december 2007 11:25

Vita, är du säker på att du inte borde ha blivit kulturjournalist istället? Vilken klockren metaspaning du levererade!

http://ysse.bloggagratis.se

 

Vita

1 december 2007 11:32

Nej för tusan......både länken till SvD och namnet på min nya favokulturournalist föll bort
Det är alltså inte min spaning och den är utlagd med Martin Aagårds tillåtelse

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man kanske ska vända sig till hundar eller katter?

Nu är det bevisat!!

Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...

En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...