Direktlänk till inlägg 7 december 2007
När jag var liten såg jag en film från 1943 som hette Anna Lans, med Viveca Lindfors i huvudrollen, som jag uppfattade som en rörande historia om en olycklig människa som efter en massa motgångar som till slut fick upprättelse i Frälsningsarmén. Jag kommer ihåg att jag grät ungefär lika mycket som när jag hörde "Puff den glade draken" i radion. Jag var nog ett konstigt barn.
När jag såg den igen efter flera år så var pekoral det första ordet jag tänkte på och kunde inte förstå hur jag någon gång hade kunnat röras av den filmen som förresten gjordes inför något slags jubileum.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|