Alla inlägg den 17 december 2007

Av Vita Brevis - 17 december 2007 16:05

...av Jeremy Pascall och Clyde Jeavons är en bibel om dubbelmoral som följt mig sedan jag köpte de för 30 år sedan på en bokrea på Kungsholmen. Det är en stor vacker bok med jättefina bilder av bl.a Clara Bow och Lillian Gish och en hel del svenska vågade filmer förstås och hur de har påverkat Hollywood.

Boken visar hur moralen styrt filmen och vad på främst kvinnokroppen som har kunnat visas i olika tider. Man visar hur fiffiga filmmakare har använt sig av symbolik när censuren varit hård och man får se scener som varit tvungen att tas om med mera kläder än i originalscenen. Det är intressant inte minst när man läser artikeln i dagens Aftonbladet - vissa saker förändras aldrig. 

http://www.aftonbladet.se/kultur/article1474520.ab 


Av Vita Brevis - 17 december 2007 16:03

Clara Bow, född 29 juli 1905 i Brooklyn, död 27 september 1965 i West Los Angeles, var en amerikansk skådespelare.

Hon växte upp under fattiga förhållanden. 16 år gammal vann hon en skönhetstävling, där priset var en biroll i en film och hon fortsatte inom filmen.

I mitten av 1920-talet uppstod i USA de s.k "flappers", unga flickor som släppte alla hämningar och levde loppan. Bow spelade en flapper i filmen Dancing Mothers 1926. Hon kom nu att formas till en symbol för det "glada tjugotalet" - en livfull, frigjord ung kvinna med personlig utstrålning, oändlig energi, bobbat hår, amorbågsläppar och glittrande ögon.

Sitt stora genombrott fick Bow 1927 i filmen Det, som byggde på en roman av en av sin tids populäraste romanförfattarinnor, Elinor Glyn. Bow lanserades som "the It-girl", flickan med "det", och det blev ett begrepp.

Hennes popularitet kom dock att bli kortlivad. Det uppstod otäcka skandalhistorier om hennes kärlekaffärer och vilda privatliv. Hon drabbades av flera nervösa sammanbrott. 1931 gifte hon sig med cowboy-filmstjärnan Rex Bell, och de slog sig ner på en ranch i Nevada. Hon gjorde ett försök till comeback 1933, som misslyckades, och drog sig sedan definitivt tillbaka från filmen. Hennes man blev så småningom biträdande guvernör i delstaten Nevada, men Bow framträdde ytterst sällan vid hans sida. Istället tillbringade hon många år på olika mentalsjukhus. Hon avled i en hjärtattack 1965.

 

Av Vita Brevis - 17 december 2007 15:39

Jag har en spaning. Först Fru Fundersams omröstning som handlar om huruvida läsarna känner Frun IRL eller om de alls bryr sig om det. Det andra är Aftonbladet som har en omröstning idag - Finns det saker om dig ute på nätet som du inte Gillar...ungefär så var frågan ställd. De hade också en fråga som handlade om man tycker att det är okej att kolla upp människor på nätet....en majoritet sa Ja. Det kan man ju tolka på olika sätt....om man träffar någon som man chattar med så är det självklart okej, tycker jag...det är t.o.m bra men på bloggen? Njae. Den tredje spaningen är kommentaren jag fick av Gilla om att man inte kan vara en bra bloggare om man inte är anonym.

Jag vet inte om det här är en riktig spaning, jag ser egentligen inga tendenser men jag tror att man kan ha olika uppfattningar om det här.

När jag svarade på Fruns omröstning valde jag alternativet: Jag bryr mig inte om vem du är IRL, jag känner dig som du är på bloggen. Så är det med andra bloggvänner också. Jag bryr mig inte om vad ni heter eller vilken adress ni har. Jag kollar inte upp folk, det ligger inte för mig - men chattkontakter det är en helt annan sak.

Jag har fått höra att jag inte ska tro att jag är anonym men det bryr jag mig inte om...faktiskt. Det jag kan skämmas för i bloggen är när jag gör skämmiga felsyftningar eller felstavningar och inser att de har legat ute ett tag utan att jag har hunnit ändra - men annars står jag nog för mina texter.

Av Vita Brevis - 17 december 2007 15:21

Clara Bow har fascinerat mig sen jag var barn och läste om hennes hemska uppväxt med en psykiskt sjuk mamma som försökte mörda henne och en pappa som utnyttjade henne sexuellt. Han blev hennes manager och fortsatte att utnyttja henne ekonomisk men hon försvarade honom hela livet. Senare hennes Pippi Långstrum-tillvaro i stumfilmens Hollywood. Hon levde lika fritt som alla andra men hon hycklade aldrig och "hade inte vett att skämmas". Det finns nog ingen stjärna som blev utsatt för så illvilliga rykten som hon. Hon slipade aldrig bort sin arbetarklassaccent - hon var ju stumfilmstjärna - och hon var alltför frispråkig mot journalister. Hon blev av flera tidningar beskriven som pedofil, sodomit, en som hade lesbiska orgier och sex med koalabjörnar!

Jag läste en artikel om henne igår av Kapten Stofil där hon uttryckte sig ungefär såhär, på sin ålders höst: Folk är förnuftigare nuförtiden - men vi hade roligare.

 


Av Vita Brevis - 17 december 2007 10:59

God morgon bloggen

Presentation

Fedjit

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< December 2007 >>>

Omröstning

Vad föredrar du?
 Pest
 Kolera
 Ghost whisper

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

RSS

Fråga mig

3 besvarade frågor

Skapa flashcards