Hur kan jag säga... Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina. 

Prova att säga nej till julstress - det är jättesvårt. Vi var på stan sonen och jag idag mitt i julhysterins epicentrum och han påpekade lite lakoniskt att.....här åker man norrut från storstan för att få lite lugn och ro och "utrymme" och så är det precis som i storstan. Vi lämnade varukorgen i två affärer för att det var så jädra lång kö. Det är plusgrader ute så det är inte ens skönt att komma in i affärerna - bara svettigt. Så vi tog en jul-sushi och tittade på, och sedan åkte vi hem. En rosarandig "Hello kitten"-overall i plysch till lill-Vita blev det iaf.

Då och då snubblar människorna över en sanning, men de flesta reser sig upp och skyndar vidare som om ingenting hade hänt.

Winston Churchill 

Nu har stor-sonen kommit hem och han har visat mig en massa funktioner på Macen som jag inte visste fanns - jag gillar inte bruksanvisningar. Vi har haft en skön kväll i köket med levande ljus och en massa prat. Imorgon kanske man får börja tänka på julklappar och julmat - göra listor. Det får gå.

Jag har varit på tjuvarstråk hos Ulf: Nu väntar jag bara på att två kaktusar i salen ska vandra vidare till de marker där döda kaktusar samlas....jag tyckte att det var så poetiskt i all sin enkelhet. Kan det här vara kaktusarnas himmel?