Det är skillnad att bo flera våningar upp på ett berg i storstan och i markplan i Vita-staden. I storstan har jag hört smällare och raketer varje dag från annandagen och till igår. I storstan är det aldrig tyst och alla stadsljud ligger som en ljudmatta i bakgrunden. Här är det inga stadsljud precis men det är studenter i farten som livar upp. Jädrar vad en del blir högljudda av lite förfestande, verkar det som. Nya grannar med värstingstereo som lyssnar på någon slags musik med väldigt mycket bas och konstiga rytmer - jag försöker överrösta med Wannadies men det är nog så svårt.

Apotekets hela system brakade ihop en och en halv timme efter mitt besök läste jag på text-TV.... 

Jag har tagit en funderare och jag kommer nog att reclaima mina 37 kronor ändå, av principiella skäl.

Ensam hemma och jag väntar inte hem någon....ovant och inte speciellt roligt. 

Jag var med om en skojsig händelse i storstan idag....eller skojsig och skojsig. Jag skulle hämta ut ett e-recept och då sa datorn att det var fel arbetsplatskod! Vad betyder det? frågade jag. -Jo, vårt system tar inte emot recept som är utfärdade utanför det här landstinget = din läkare har fel arbetsplatsskod. -Jag kan se att du har frikort men du måste ändå betala din medicin. Okej, sa jag....men om jag tar kvittot och kommer in när ert system mår lite bättre kan jag få tillbaka pengarna då? Nej, det går inte för det är väldigt väldigt krångligt, sa tjejen på Apoteket. Vilken tur att jag inte skulle hämta ut astmamedicin då, sa jag och gillade läget. Jag tycker att det är lite konstigt. Hon kanske inte förstår sig på systemet och jag vet att Apotekets system har krånglat extremt mycket den senaste tiden.....men att säga att det inte går att få tillbaka pengar som jag felaktigt har betalat för att deras system är dåligt, nja där tar det stopp för mig. Min medicin var inte så dyr så att jag kommer att bråka om det men det kunde ju ha varit t.ex inhalatorer och då hade jag nog inte nöjt mig med ett nej. Konstig policy - Konstra inte med mig, jag har också problem med datasystemet!

Snabbt snabbt...hemma igen

Har packat upp och gått igenom de tre senaste veckornas postskörd

Är det skönt eller är det bara ensamt? Vet inte

En...nej två saker är eljest här hemma - det är faktiskt mycket varmare inomhus här än vad det är i storstan och snöljuset - det är eljest.

Annars är det väl bara att bita ihop och ladda om och  förbereda en jobb-natt med eller utan kolsyrat vatten...nej förresten bita ihop, jag bet ju av en tand idag så bita ihop ska man nog passa sig för

Hur ska vi göra när Lill-Vita börja prata?, sa dottern. -Du får flytta hit så att vi kan korrigera språkbruket i storstan. - Tänk dig själv, du kan väl inte ha ett barnbarn som säger "senap" och "kaffe" med betoning på båda stavelserna.

Något att tänka på kanske. Jag tycker att det är mest roligt i storstan, det är som att befinna sig i en pilsnerfilm hela tiden - jag trodde faktiskt inte att folk verkligen pratade så...på riktigt. Pröjsa, kista och lax...det låter som ord som t.ex Elof Ahrle skulle ha kunnat använda i någon gammal film. Men folk pratar så på riktigt. Pitebondska må vara mer svårbegripligt rent lingvistiskt men det här "fenomenet" är inte helt enkelt heller. Istället för svårbegripliga ljud som i bondska har vi här en egen ordlista som man måste lära sig för att hänga med. Det tar alltid några dagar att ställa om sig men jag börjar lära mig - även om jag aldrig själv skulle använda t.ex ordet pröjsa.

Imorgon ska jag lyda rådet - be nice to your siblings, the best link to my past....jag ska vara snäll med mina syskon i hemstaden. Här är det avsked i luften - flyget går snart. Man kan ju tycka att det är lite fjantigt att låta det påverka så mycket men så är det - även om det är kul att komma hem och se om huset, träffa sonen och att sen åka vidare till roliga jobbet. Det är lätt att vänja sig vid att sova gott och att skratta mycket, det är faktiskt starkt beroendeframkallande. Sista sushin för den här gången. I Vita-staden kan man inte längre få en riktig sushi....skrämmande.

Enjoy your body,
use it every way you can…don’t be afraid of it, or what other people
think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever
own..

Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room. Read the directions, even if you don’t follow them. Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for
good.

Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the
people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go,but for the precious few you
should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and
lifestyle because the older you get, the more you need the people you
knew when you were young.

Idag är sista dagen i storstan. Jag har inget som tynger mig, inga uppdrag just, men det känns alltid lite vemodigt.

Jag kan ligga kvar i sängen och blogga om jag vill.

Jag kan blogga om vad jag vill. Jag skulle vilja skriva ett inlägg om Rödeby-fallet men jag inser ju att de flesta som gör det och tycker "fel" får ett helt koppel av anhängare av "rätten att försvara sin egendom" efter sig. SvD länkar till bloggar om sina artiklar och det är ganska obehagligt att följa de blogginlägg som försvarar pappans agerande och kommentarerna till de bloggar som inte anser att det är nödvärn. Jag kan inte se hur man försvarar sin egendom - eller sin familj genom att, med hagelgevär, skjuta en pojke som ligger på marken. Jag tycker att polisen har brustit när de inte har skyddat familjen men jag vill inte ha ett samhälle där man tar lagen i egna händer och blir hjälte på kuppen. 

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_754883.svd#tw_link_widget 

Rödebypappan har ett stort stöd i landet, och det kanske gör det hemska lite lättare att bära. Människor har startat en insamling till familjen, eller var det till rättegångskostnader? Jag kan inte låta bli att jämföra med de fall man läser om ibland, där en kvinna terroriseras av sin man under flera år...blir misshandlad fysiskt och psykiskt tills hon en dag slår tillbaka...ibland med dödlig utgång. Det brukar aldrig startas insamlingar utan de flesta brukar säga: Varför gick hon inte bara?"