Hemma i hemstaden efter 30 mils halkväder. ”Kör försiktigt”, sa Sonen, Vito och Syster men hur kul är det att köra en pigg hyrbil försiktigt? Kör försiktigt är väl bara nåt man säger, eller? Ingen tror väl på allvar att jag verkligen ska köra försiktigt?
Igår åkte jag hemifrån när jag lyfte från storstan och landade hemma. Idag har jag lämnat hemmet och sladdat in i hemstaden. För det var först efter 30 mil, då jag svängde av från motorvägen som jag fick sladd första gången….inget farligt men det har varit halt och modd och en jädra massa snö på vägen. Jag har sällan sett så många plog- och saltbilar ute en helt vanlig söndag. De i snösvängen har ju inte haft något att göra fram tills nu - så det gäller väl att håva in sin snöröjningsentreprenad så fort snön faller om det ska bli några pengar till semester (och fasta kostnader). Temperaturen runt Vita har sjunkit med 15 grader från igår till idag och jag tycker att det känns tryggt med kupé- och motorvärmare. Här är det minus 10 men UVI, det har vi inte tid med.
Man kan nog känna sig hemma på flera platser. Det här är staden där jag aldrig behöver fundera över var jag hamnar om jag tar ”vänster i nästa korsning”. Jag vet hur stigarna går och vem som är släkt med vem…..eller det kanske jag inte vet längre men mina systrar som har bott kvar , de vet - så jag behöver bara fråga dem. Min pappa ligger begravd här, på en skogskyrkogård, med utsikt över en havsvik…det är förresten den kyrkogården som användes vid inspelningen av ”Grabben i graven bredvid”.

......i sånt här väder ska jag ut och köra idag. Jag gillar att köra bil men då tänker jag på att köra fort och spela bra musik...inte underkylt regn och "duggsnö". Om inte ordet duggsnö fanns förut så finns det nu - här duggsnöar det iaf och jag ska skotta fram hyrbilen och bege mig iväg.

Med ett citat som jag lånat från den underbara bloggen Tilltal:

I fallet mellan stigbygeln och marken finns kanske nåden 

Graham Greene