Det här gamla fotot är taget av en fotograf som hade samma namn som min avlidna hund - vad är oddsen för det?

Gryning över globen och himlen är rosa och vacker. Nu är jag hemma i storstan igen och jag har sovit gott i ett stycke hela natten. Gårdagen var lite tuff, jag är inte van vid så uppstyckade nätter längre - jag blir så påverkad. (ibland känns det som något jag drömt - att jag någonsin orkat vara småbarnsmamma). Hade inte ens tänkt på UnderCovers lösning: fullmånen som ställer till det. Men så kan det ju naturligtvis vara. En annan olycklig sak som har visat sig är att mina glasögon inte funkar optimalt och det gör mig också ovanligt trött trots rosenrot och omega 3. Jag hade inte tänkt på att man måste ha glasögonen på rätt ställe på nästippen innan man sätter dit pupillprickarna - jag är en nätglasögonshoppare. Nu måste jag gå med glasögonen på nästippen för att kunna läsa skyltar på avstånd och det kan ju se lite fånigt ut. Livet leker för Vita med eget kontor i storstan och massor av kramar och pussar som bara väntar på att få delas ut.