Jag funderar ofta över de där punkterna i vardagen där stora och små saker sammanfaller på ett sätt som man har svårt att förklara med enbart slumpen. Vi satt på nyårsaftonen och läste (med viss möda) brev från förra seklets början. Flera brev som handlar om sjukdom, sorg och släktingars oro över en pojke som blev moderlös. Andra brev handlade om försök att få ledighet från beredskapstjänst i skördetid....Vitos släkting låg i beredskap en massa mil hemifrån på motsatta stranden - på andra sidan havsviken, räknat från den strand där jag lekte som barn. Vad är oddsen för det?

Och man faller ifrån
men livet går vidare
och hur man har brukat sin tid,
bestäms utav vilket
sorts liv som man lämnat
efter åt dom som tar vid.

Ett liv är kanhända
att liksom en slända
få flyga en enda, skälvande dag. Sen blir det afton
och man tappar kraften
och känner sig gammal och svag.  Ur Sommarens sista kväll från "Ägge borte katta" av Eskefeurat 

Vita har helt bytt utseende efter dagens kommentartopp. Lite pga av alla klappar på huvudet jag har fått av välmenande antifeminister har jag en helt ny frisyr och hårfärg - Vito kände inte igen mig när jag kom hem.

Det är såhär: i storstan kostar det en tredjedel av vad det kostar i Vita-staden att bli lite mer "feminin" så jag sa till min favoritfrisörska Sofia "gör nåt kul". Jag tror att man får kluvna hårtoppar av för mycket klappande på huvudet.

Jag tänker inte slösa mer energi på att diskutera könsroller eller publicera kommentarer som är anonyma, det ger mig egentligen bara en olustkänsla. Jag får lite andnöd av kommentarer som säger "du förstår inte....om du skulle förstå så skulle du ändra uppfattning". Det stämmer inte. Jag kan förstå precis hur rasister eller abortmotståndare menar utan att ändra uppfattning. Min åsikt är min. Jag tycker inte om debattörer som generaliserar för mycket eftersom jag tycker om det goda samtalet. Jag är egentligen inte intresserad av att gå i polemik men jag har åsikter om sådana som för fram sina populistiska generaliseringar som t.ex Pär Ström. När Vita var småbarnsmamma var Anna Wahlgren den stora ikonen efter sin Barnaboken. Anna tyckte att dagis var barnplågeri och att barn aldrig skulle tas från sina biologiska föräldrar - hur illa de än behandlades....jag hade lika svårt att ta till mig hennes åsikter som jag nu har för Pär Ströms.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_732915.svd

Det finns ett utbrett men nedtystat mansförtryck i Sverige som genomsyrar den statligt finansierade feminismen, skriver debattören Pär Ström på SvD Brännpunkt. Den feministiska retoriken har accepterats av det politiska Sverige och män utmålas som "en skock lata och egoistiska härskare som super och slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas", menar Pär Ström.

Helt fel enligt mansforskaren Lars Jalmert, verksam vid Stockholms universitets pedagogiska institution.

– Ström hör till dem som inte ser mönstret, att manssamhället även skadar männen. Feminism handlar om jämställdhet för båda könen, inte för det ena på bekostnad av det andra, säger han till SvD.se.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_731723.svd

Jag blir lite trött på debattklimatet när man ska diskutera jämställdhet. Mannen som har skrivit den här artikeln avslutar med: Vi är alla människor, och det är mycket mer som förenar oss över könsgränsen än som skiljer oss åt....ändå gör han tvärtom och ger exempel efter exempel på hur elaka "feminister" är - utan att förklara om det är alla kvinnor eller någon obskyr maffia han snackar om.

"......Denna vrångbild förstärks av forskningsrapporter som påfallande ofta är vinklade, utförda av hängivna feminister som redan från början bestämt sig för vad de vill få fram." - Är det inte så med all forskning, att man utgår från en teori?

Allt beror ju på vad man väljer att ta upp. Om en man t.ex vid en tjänstetillsättning förbigås av en kvinna med sämre meriter är det inte kvotering utan positiv särbehandling och går att överklaga på samma grunder som där kvinnor får stå tillbaka för sämre meriterade män. Chansen att få rätt i efterhand är dock liten i båda fallen. När det gäller jämförelsen mellan skillnader i förebyggande vård - mammografi och prostatacancer så tycker jag att det haltar därför att man då som motpol kan ta upp exemplet på hjärtinfarkt där symptomen ofta är olika men där man använder mäns symptom som norm.

Vi är alla människor och det finns orättvisor i samhället och det finns våld inom olika slags relationer. Det är alltid olyckligt med människor som inte kan ta sig ur/får hjälp med att ta sig ur destruktiva relationer men jag tycker att man borde samtala om hur man kommer tillrätta med det problemet istället för att säga att kvinnor faktiskt också slår män - det är sant och det är fel men för det saken framåt? Att män är offer för det mesta våldet i samhället har väl kanske inte feminister så stor del i, kan jag tycka. Att män pucklar på varandra på gator och torg och inskolas i en kultur där våld är ett accepterat beteende är däremot någonting som många kvinnor och barn får känna av.

Här är det morgon i storstan och den oändliga tystnaden i ödemarken igår morse är utbytt mot invanda stadsljud. Jobbet börjar pocka på uppmärksamhet och det är väl bara att lyda. Nu kan jag inte skylla på så mycket annat längre....helgerna är över och deadline närmar sig med expressfart.

Nu har vi kört 80 mil på två dygn och eldat med lysfotogen i jättekaminen och bara haft det skönt i ödemarken. Inget internet med bloggande och nätpoker bara tystnad och stjärnklar himmel. Jag skulle inte vilja bo i glesbygd men jag njuter av det i små portioner. Nyårsaftonen firades tidigt (första gången jag har grillat på utegrill i december)  och med en raket - champagnen packade vi ner igen oöppnad och gick till sängs före tolvslaget. Ingen mobiltäckning och inga måsten, bara lugn och ro. Nu tvättas här för fullt, jag hade nog inte fattat hur mycket lukten av lysfotogen sätter sig i kläder och hår....usch!