Direktlänk till inlägg 26 februari 2008
Jag tog Biggan/Betti Spagetti på orden och gick till bibblan i huvudstaden och lånade boken "Vi åt aldrig lunch" av Lilian Ryd från Vuollerim. Snokade runt på "My"-avdelningen och hittade ett par titlar.
Mitt jobb går på räls så jag behövde en "uppföljare" till Norrländsk akvavit. Tack Biggan!
Om boken:
Norrland. Landet där man aldrig promenerar. Varför skulle man ägna sig åt något så meningslöst som att tomgå, att bara gå utan något syfte eller mening? Landet där man inte säger tack eller stig in (förrän möjligen då personen redan står i farstun), där man sällan är smutsig eller har det jobbigt. Och landet där man inte äter lunch.
Lilian Ryd är författare och journalist, som bland annat arbetat på TT och som frilansande utrikeskorrespondent. Sedan ett par år tillbaka har hon dock flyttat tillbaka till sina hemtrakter i Lappland, och ägnar sig åt att skriva om nordsvensk kulturhistoria. Och kanske framförallt om alla de kulturkrockar som uppkommer med det sydsvenska, storsvenska… Hur är det till exempel att växa upp som barn, när sångböckerna man får i skolan ägnas åt sånger som "Blåsippan ute i backarna stå", när man bor i ett land som aldrig någonsin får blåsippor. Och där alla de djur och växter som istället finns, aldrig omnämns i visorna.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|