"Om något vi kände igen skymtade i berättelser och sånger så var det i form av en halt ekorre eller något annat som inte stämde riktigt. Jag kände mig alltid förnärmad över att vi skulle sjunga om en klumpig ekorre, som inte ens klarade att ta sig från gren till gren utan att slå både ben och svans".

  Why be difficult? Put some effort in and be impossible.

Läs boken "Vi åt aldrig lunch" - den är tänkvärd och väldigt rolig. Jag skrattade gott åt hennes brist på sympati för barnen från Frostmofjället: "...jag fattade aldrig vad barnen och geten hade ute på fjället i snöovädret att göra. Det verkade slarvigt alltihop, hur kunde man ställa sig så rådlös?" Eller när hon beskriver att läsarsångerna inte var konstigare än skolsångerna i boken "Nu ska vi sjunga"....pärleporten och gator av guld var snarast mer åtkomliga än sippor, lärkor och kantareller.

Tack Bimbo Boy. Jag fick ett gott skratt åt artikeln i Dagen.

Det känns ungefär som att beskylla RFSL för stormen Gudrun.

- För nog är det väl på det viset.....att som avfälling har man mycket roligare ute vid kusten eller i södra Sverige? Då man ska vältra sig i synden?

-Ja, utbudet är större.