Till alla er som, liksom jag, INTE tycker att Staffan Westerberg har förstört ert liv. Till alla er som tycker att Vilse i pannkakan och Lillstrumpa och syster Yster är världens bästa serier med synnerligen bra musik .Tryck här

Keratin hårvatten, blekgult badrumsposlin, Raketost, Radar, Manolito-glass, Portello (den knallröda som man blev röd om tungan av), Nyckel-öl, Sunderby-rieska, Volvo P 1800, Surf-skurade trasmattor, myggspiraler, potatisbakelser och mjölk-tetran.

Hallon-Oboy, Apelsin-Igloo och Gillestugor. 

Jag fick en liten utmaning av GIS-mormor om mina sågningar av Såsom i himmelen och Underbara älskade och skrev ett långt inlägg - som försvann när jag skulle spara.....morr. Vad gillar Vita för slags filmer då?

Jag kom inte på en enda och letade på IMDB efter samtida svenska filmer som jag tycker om. Jag insåg att de filmer jag gillar är lättviktiga saker till skillnad från "Såsom-filmer". Jag tror att för mig går svenska filmer lätt över gränsen för outhärdligt när det gäller sentimentalitet. Jag tycker inte om hur galenskap/sorg förmedlas i de här två svenska filmerna, och det finns inte en människa jag kan identifiera mig med. Det kan vara så att sorgen/galenskapen förmedlas som någon slags Dramaten-känslor som jag aldrig har sett i verkligheten. Jag gillar inte att svenska filmer alltid måste beskriva svåra känslor på ett sätt som ska verka vara socialrealistiskt men mest blir teatraliskt. Poängen med film är väl att man kan beskriva ett skeende och framkalla känslor i en historia som är allt annat än realistisk....ungefär som Disney gör i Bambi eller Dumbo - man kan leva sig in i filmerna utan att ha en aning om hur en cirkuselefant mår.

Det här kanske inte är samma genre som Såsom i himmelen men det är svenska filmer som jag gillar:

• Jalla jalla
• Leva livet
• Fröken Sverige
• Miffo
• Hans och hennes
• Livet är en schlager
• Det blir aldrig som man tänkt sig

• Yrrol
• Potatishandlaren
• Magnetisörens femte vinter

 Vita håller stängt i minst fyra timmar nu......på hemväg!

 Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna där barn jag lekt.