Jag hörde en historia igår: Två människor träffas och blir förälskade i medelåldern, barnen är utflugna. De bor ganska nära varandra på varsitt håll men har en relation. Mannen säger direkt att han aldrig kommer att flytta ihop med kvinnan för han är så bränd. Jag menar, vad är oddsen för att man vid 50+ skulle ha undvikit att bli bränd? Löjligt!

Efter tre års särborelation utan en egentlig gemensam vardag säger han plötsligt att han vill ta en paus. Från vad kan jag undra.

Efter en vecka får kvinnan ett anonymt SMS om att särbon har gått tillbaka till sin exfru. Han vägrar att kommenterar det när hon konfronterar honom. Kvinnan väntar fortfarande på att pausen ska ta slut.

Vad ska man tycka om den här lilla moraliteten? Känns det rätt är det oftast rätt. Träffar man någon som börjar med att backa så är det inget bra. Ändras förutsättingarna under en relation så verkar det faktiskt bara korkat att hålla fast vid en ståndpunkt som man intagit i en annan tid i livet.

En reltion är lite som turerna i en dans.....lätt handlag, ett steg mot partnern och ett ifrån snurra runt på egen hand och sedan ihop och ifrån igen men utan att man glömmer bort vem man dansar med. Håller man för hårt känns det obehagligt och håller man för löst uppnås samma effekt. Om man börjar jämföra sin danspartner med andra danspartners så tappar man förmodligen takten - så är det nog!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man kanske ska vända sig till hundar eller katter?

Nu är det bevisat!!

Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...

En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...