Raka besked om fotot i förra inlägget på en kvart ungefär från kulturredaktionen på SvD. Tyvärr var fotot inte bra så det kommer inte att publiceras.

Antony Gormley ställer ut sitt gigantiska verk "Another singularity" på galleri Andersson Sandström. Antony kallar Umeå sin nordliga experimentella utpost. I texten kan man läsa följande:

"Världskonstnären tar på sig en täckjacka och en halsduk utanpå den propra kostymen. När jag föreslår att vi ska ta en bild med skogen i bakgrunden vill han absolut stå framför en orange skylt med texten "Allt kommer att bli bra". -Den machar min halsduk, förklarar han".

-Tyvärr har klåparna på SvD inte tagit med just den bilden, morrar Vita indignerat.

Om det nu är som Olof tror, att det är en majoritet röda reklamhatande Norrlänningar som bebor Bloggagratis - var är då Skellefteå-borna?

Min omröstning går helt åt helvete utan äkta eller mentala Skellefteåbor.

Jag har lovat att gå helt vetenskapligt tillväga, vänta ut resultatet och inte byta omröstning förrän Skellefteåsidan leder igen.

Jag kommer alltså inte att byta omröstning förrän resultatet speglar Moa Malms klassiska citat: Jag är från Skellefteå så jag vet inte någonting, på frågan om vad hon visste om det årets nobelpristagare Harold Pinter.

Vita satsar på att bli Årets Mentala Skellefteåbo!

Leksaksbil mot en rostig skruv, rostig skruv mot en cykelpump...........eller ja, skruv är det väl knappast - snarare en rostig krok

Jag spinner vidare på GIS-mormors tema.

Han hade en mörk sida.

Anders Eklund var precis som Niklas Lindgren en "vanlig kille". Anders familj och vänner berättade i tidningarna igår om att de trodde att han hade varit på fel plats på fel tid ända fram tills han erkände morden.

Hur kan det bli så?

Han var en dömd våldtäktsman och han gav sig på unga flickor så en sådan jädra överraskning kan det väl inte ha varit?

Jag vil inte låta raljant och det är en stor katastrof men är det faktiskt så att man inte vill tro det värsta om sina närmaste, trots att man känner till brottsregistret?

Han var en social och snäll kille - jo, men den andra sidan kan han inte ha kunnat hålla hemlig för familjen och han verkar ha skrutit om det i fyllan också. Är det trots det för hemskt att ens misstänka någon för ett sådant här brott - trots att det verkar ganska logiskt från utsidan.

Här är ett av alla klipp 

400 barn är omhändertagna, sektledaren Warren Jeffs är dömd för våldtäkt och incest och väntar på ny rättegång i Arizona.

Vad är det som är så svårt att förstå mammor?

Jag gjorde en felbedömning i torsdags när jag skulle åka tillbaka från ett jobb med flyg. Två flygbolag trafikerar sträckan och jag pratade med en vän som jobbar i branchen om min returresa men vi pratade förbi varandra för att hon trodde att jag skulle åka med det andra bolaget - så när jag kollade upp tiden var jag redan sen.

Jag satt mitt i en middag och insåg att jag måste ordna skjuts till flyget eller ta en taxi för att hinna. Efter en stund, när jag själv upplever att jag har studsat upp från bordet ett antal gånger för att ringa eller trixa med datorn, säger jag till den andra middagsgästen: Ursäkta om jag verkar nervös - inte min mening att stressa upp dig mitt i maten.

-Stressad!, sa damen. Du är ju lugn....Hade det varit jag så hade jag fått en hjärtinfarkt by now!

Jaha, ja så kan man ju se det.

Pratade med dottern om det där igår. Hon höll med mig om att bara misstanken om att man skulle stressa upp andra människor bara för att man själv har klantat till det är väldigt väldigt obehaglig.

Det finns en söt historia om en stressad Kalixbo som ringer till sin bankman. Kalixbor är kända för att prata mycket mycket långsamt. 

Slutklämmen är iaf "Men hör du int hur stressad jag låter".....ska sägas långsamt och med perfekt brytning (om det är möjligt). 

En sak som jag tycker är ganska roligt är att folk från Västsverige verkar tycka att norrmän som säger "Jej är så deprimert" är ungefär lika roligt som vi andra tycker. 

För ett otränat öra som bara lyssnar på melodin är det ingen större skillnad på det och en Göteborgare som säger "Jag är så deprimerad".

I båda fallen låter dialektmelodin glad eftersom man går upp i slutet.

Det är nog anledningen till att jag gillar att läsa översatta norska och danska deckare men när man ska titta på samma historier på TV så blir det lätt komiskt. Knarkare och tjuvar "ska" inte prata som uppspelta barn på cirkus.