Idag har det varit en sån där dag då man önskar att man hade stannat kvar i sängen. Jobbet gick tungt och uppkopplingen fungerade inte. Efter jobbet promenerade jag hem till mamma och tänkte jobba ett par timmar och sedan gå på afrikansk dans. Mamma hade bjudit in bästa väninnan på middag så det blev inget jobb och när jag dubbelkollade avgångstiden så insåg jag att jag hade räknat fel på en timme så det var bara att ringa syster och tigga skjuts till flyget direkt. Jag hittade bilen på första försöket men när jag skulle ut genom grindarna så funkade inte kortet. Paniken växte och jag ringde till parkeringsbolaget..."Det är bara att gå in i terminalen (eller vad de kallade den lilla kuren) och betala i automaten". Okej, sa jag och gick in och insåg att han menade kontanter. Det fattades 20 kr till långtidsparkeringen....precis de 20 kronorna som jag slösade bort på en flaska bubbelvatten på flyget.

Med stigande irritation försökte jag hitta något som verkade upplyst på den mörka öde parkeringen och hittade en ensam busschaufför i en gul gratis-buss. Jag förklarade mitt problem för honom och sa, det här är så löjligt, det fattas 14 kronor (jag hittade 6 kronor i jeansfickan).

- Äsch du kan få 20 kronor av mig - jag bjuder på det, sa den snälla chauffören.

-Tack snälla...jag ska skriva en blogg om dig ikväl, sa jag.

Jag kunde ha gått in på ett resonemang om reciprok altruism också men jag hade inte riktigt orken.

Jag hade inte fastnat på långtidsparkeringen om Malmö Aviation hade trafikerat sträckan Storstan- Fritz Olssons hemstad - då hade jag inte behövt köpa en flaska bubbelvatten på planet!

Jag har ju jobbat i mitt vilda hemlän idag. Hamnade mitt i en konflikt. En som har gått från ingen till "full blown" på några månader. Hörde ett försök till tröst idag. En äldre man i ledande ställning skulle försöka säga något snällt till en yngre man som är mitt i stormens öga. Han sa: men inte fan har dom nåt emot dej, vet du! Och ibland så räcker det nog

Into this universe, and why not knowing

Nor whence, lie water, willy-nilly flowing

När solen och stjärnorna har druckit upp havet, kommer jorden att bli bränd. En mycket rimlig förutsägelse; men hur länge kommer de att dricka?

Thomas Burnett 1691

Det verkar som att jag ska syssla med det här mellan jobb och hemresa imorgon - hoppla Afrikansk dans - typ

Nu ska jag sova hos min mamma. Vi har använt kvällen till hennes dator och jag har satt in hennes barn och barnbarn på msn och visat henne hur hon chattar. Min mamma skulle få ett mycket mer harmoniskt förhållande med sin pc om hon gick med på att hon gjort fel när det skiter sig. Det är inte meningsfullt att argumentera med en dator. Livet skulle gå smidigare.

Jag har varit med mamma och storasyster på middag hos lillasyster. -Det blir inget märkvärdigt, bara vanlig husmanskost. Sedan fick jag ett sms under föreläsningen.....-Jag har satt på paltgrytan!

Kul grej om man skulle bjuda hem folk i Stockholm på något enkelt, husmanskost och ställa fram jättestor paltgryta på bordet med tillbehör: Smör, Lingonsylt, Knaperstekt Bacon och Sirap. 

Jag måste göra det någon gång!

Mamma var i sitt esse och krävde hela pratutrymmet och när hon inte fick det så boxade hon mig, som satt närmast, på armen och sa: lyssna på mig, eller hör nu här. Jag lovar att det fruktansvärt roligt och vi vred oss av skratt allihop och vi lyckades få kämpa oss till en del berättande för egen del också.

Palt och skratt är underskattade som umgängesform.

Lång res- och arbetsdag idag. Vaknade innan klockan ringde 6.00 och körde i snömodden till Arlanda. Det ska bli kul att rea runt där i mörkret imorgon kväll och leta efter bilen. Tur att den kan vinka och tuta....annars hade man inte haft en sportslig chans på långtidsparkeringen. Lång tid förresten. Min mammas bredand är det slöaste som finns. Jag hinner nästan bli manisk medan uppkopplingen i godan ro pillar med sitt.

Flyget var försenat 10 minuter, stod det på monitorerna, men jag kom dit jag skulle 30 minuter för sent....och det är obra om man ska jobba. Vi åkte väldigt lågt över packisen när vi skulle landa och det såg ut ungefär som en horisontell puckelpist - typ

Det här är bara vackert - tycker jag! 

Även om det känns lite löjligt att föra ett samtal med en av en annan åsikt som förs på någon annans blogg - så fortsätter jag samtalet här.......se början på funderingen här i kommentarerna på Vendelas blogg.

Jag har ett ganska olyckligt förhållande till Kaj Pollak och det beror inte bara på att jag har varit på ett väckelsemöte med honom. 1000 uppspelta kvinnor på Folkets hus som applåderade så fort han harklade sig - Inte ens Ulf Ekman hade lyckats trollbinda så många....

Jag var ensam skeptiker - kändes det som. Nej jag gillar varken Kaj eller Filmen, men jag skulle ha kunnat avhålla mig från att skriva en kommentar till Vendela med klar adress Ängeln. Jag behöver inte säja att jag är anti-Kaj Pollak i tid och otid......det är inte snällt.

Sedan har vi det som kommentaren egentligen handlar om - Ja Ängeln jag tror faktiskt att det hjälper att bara tänka på en människa som har det svårt. Jag tror inte att jag behöver presentera den människan för nya eller omvälvande tankar , ordspråk, böcker eller filmer- jag litar på att Vendela och andra hittar en väg ut själv.

Jag tycker såhär i efterhand att jag gjorde fel......jag skulle varit tyst om min syn på Kaj Pollak men........