Vi sitter och pratar och det ringer hela tiden vänner till mamma som vill förhöra sig om yrseln. Varje gång räcker hon över luren till mig och säger berätta den där historien nu Vita!....-Här kommer min dotter som är så jädra rolig. Så jag har dragit historier för folk jag aldrig har träffat nu en lång stund.

-Varför är du så jävla rolig då? sa den senaste kör-vännen som ringde, med en välbekant ton av mienkelä. 

Kan man säga att Boden är för Luleå som Norge är för Sverige?

Staden är inte speciellt vackert belägen och många generationer män har trista lumparminnen förknippade med Boden.

Två kända citat om Boden lyder: Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler - den platsen heter Boden dit vill jag aldrig mer....och...När Gud skapade jorden vände han arslet mot Boden.

Men oj vad de kan sjunga Bodensarna! 

Brolle Jr är en helig ko. Boden har väl aldrig fått så mycket positiv uppmärksamhet som de senaste veckorna.

Man borde inte kritisera en gullig låt. Låten har ungefär samma budskap som Eskefeurat i Tankar på nattgammal is 

"Det är här man vet var stigarna går och man vet vem som är släkt med vem". Skillnaden är att Eskefeurat kan både skriva musik och text. Det finns säkert stolpskott i deras repertoar men inte många i klass med Kjell Wallmarks från Inbyn.

Och imorgon jobbar jag i Boden.

Det problematiska med heliga kor är att de inte kan kritiseras. Pär Ström (antifeministen) är för många en helig ko. Pär lägger fram sina argument som en Sverigedemokrat. Hans anhängare säger: Pär har rätt, han säger det som inte är politiskt korrekt men alla vet ju att det är så - egentligen.

Vad är det som skiljer en resväska med zebraränder och en med Marimekko-blommor för en medelålders kvinna?

Jag väljer blommorna för jag gillar Pippi-faktorn och drar mig för prylar med leopard- eller zebra-mönster.

Detta trots att vi har ett öppet förhållande - jag och Kitschen.

När det gäller sådana mönster på kläder, väskor och anteckningsböcker då blir jag plötsligt en ängslig kitsch-undvikare. 

Home is where the heart is.

Hemma igen i min tredje hemstad. Mamma kan stå upprätt igen och försöker förminska sina yrselanfall allt vad det går men så lätt lurar man inte Vita.

Nu ska här jobbas allt vad tygeln håller - hoppas att tyglarna håller. 

En gång satt jag med ett gäng människor och försökte komma på en gemensam kändis som ingen kunde irritera sig på - en som var helt igenom folklig.

Till slut var det en som sa:

-Jamen Lasse Berghagen kan väl ändå ingen irritera sg på!

Jag och en till höll på att svimma.....Lasse Berghagen är väl ungefär det värsta som finns, eller? Irritationsmässigt alltså.

Henke Larsson, täkte jag på - han kan väl ändå ingen irritera sig på?