Ikväll har jag gått igenom två lådor med korrespondens från de senaste 35 åren, eller ännu längre. Brev från vänner och foton och negativ på barnen är den stora behållningen. Jag har slängt hundra tusen födelsedagskort och julkort och sparat tre buntar som numera är hopbundna med röda sidenband.

En hög är"the extended family" som jag uppfattade den vid olika åldrar -ett brev kommer från en ung pappa som mödosamt beskriver, på sitt sätt valhänta vis, om hur det är att vara pappa men längta efter att leva pojkboks-äventyr. 

En hög är brev som jag och min vän K ska gråta och skratta åt på västkusten i sommar - brev som förklarar mycket om hur vänskap upstår och odlas.

En hög är viktiga saker till Lill-Vita. Foton och mormors och mammas första bilderbok.

Man kan dela upp innehållet i lådorna i fyra huvudspår:

• tack- jul- och grattis-kort - vad är det för preskriptionstid på såna? Släng!
• foton med negativ - den största högen - kan man leja bort det att sortera upp ordentligt och scanna in . undrar vad det skulle kosta?

• brev från obehagliga människor som man hade glömt
• små lappar med rätt neutralt budskap som skrevs av "den stora kärleken" för 100 år sedan
  

Nej det här håller inte

Sov gott

Livet Vita

Guldkant på tillvaron - det beror ju helt på vilken tillvaro du har egentligen.

Klungan 

Kollektiva siffran - ni kan aldrig gissa!

Grandmother I'd Like to Find 

Min syster hamnade en gång i en grupp där yta var allt och alla hade superintressanta jobb. Någon frågade om hennes bakgrund och hon svarade att hon läst rubbologi på LHS. Det är ett internt skämt mellan oss rubbologi=läran om rubbet. Ingen synade henne utan de nickade intresserat och sa saker som "ja, jag har hört talas om det". Efter en stund kunde hon inte hålla sig längre utan förklarade skämtet.

Hon säger att reaktionerna avslöjade att de saknade humor.

Jag tycker att det är en bra och sedelärande historia. 

"Chefscoaching - ger dig stöd i att vässa förmågan att gå på insikt och driva dina utmaningar mer framgångsrikt" - vad betyder det?

Insikt alltså - inte intuition.

Kan man gå på insikt?

Rent filosofiskt, är inte insikt något som kommer till en i vargtimmen när man har gått igenom några plågsamma faser som: förnekelse, irritation, sömnlöshet, misstro osv. förståelsen som sedan följer är väl vad som är insikt, eller är jag fel ute?

Kan man verkligen vässa förmågan att gå på insikt?

Insikt är något man får kämpa för och det är ett hårt och idivduellt grundarbete...inte alls som att vässa t.ex en blyertspenna. Däremot tror jag att man kan träna upp sin intuition genom att lyssna och hålla sinnet öppet och vara nyfiken. 

Men det är nog en annan kurs.....på LHS - Livets Hårda Skola. 

Nu vet jag inte säkert om de här uttrycken är Norrländska men det är i Norrland jag har hört dem användas.

Det första är "Ta bort sig" som är en omskrivning av att begå självmord. Där jag kommer ifrån förstår alla vad man menar, det följer dessutom den Norrländska förkortningsregeln. Ett alternativ här på Vita-bloggen är "Försvinna i Svartröjnioret" som är ett internt sätt att säga samma sak.

Ett annat uttryck som jag vill dela med mig av är det något ålderdomliga "Legat bort sig" som syftar på den brist på optioner som en ensamstående mamma hade när det gällde livspartner för inte så jädra länge sedan.

Man kan använda det såhär: hon var tvungen att hålla tillgodo med sin elake make för hon hade ju "legat bort sig". (Hade hon bara "hållit på sig" och grävt ner sitt libido någonstans eller skaffat sig kronisk migrän och åtminstone struntat i penetrationssex - då - hade hon kunnat få en snällare/smartare/kärleksfullare man).

Det speglar en hemsk människosyn och dessutom har jag bara hört det användas skadeglatt av (äldre) kvinnor om andra kvinnor.

Livet är väl bara sådant ibland att kåtheten bedrar visheten och hade man inte tillgång till preventivmedel eller fri abort så kunde konsekvenserna bli fatala.

Det är iaf ljusår från "Ensam mamma söker"

Nej det är inte synd om mig - jag gillar att resa....alltså själva resandet är inte ett problem för jag gillar att förflytta mig, att sätta mig i en flygstol vid fönstret minst en gång i veckan och svischa iväg.

Men, med en växande allergibefolkning tycker jag att det är ganska elakt att bygga parfymaffärer mellan säkerhetskontrollen och gaten. Man tvingas gå igenom parfymångorna för att komma fram. Jag påpekade problemet idag och frågade vad alternativet är för mig som fick rusa igenom och ta fram allt vad jag hade i medicinväskan för att klara upp situationen.

Alltså - var är alternativgenomgången för oss som inte klarar av starka dofter?

Svaret "det finns ingen annan väg, men jag ska framföra dina synpunkter" nöjer jag mig inte med. Jag tycker att det bara  säger att de som planerade skiten klantade till det och inte har en b-plan. Sen kunde jag även spåra ett ointresse, en inställning till allergiker som tråkiga gnällmånsar som jag själv delade fram till för tre år sedan. Numera är det "på riktigt" för mig men det faktum att det kan handla om akuta tillstånd eller en missad flyg-avgång för mig verkar inte bekomma personalen nämvärt.....men det är faktiskt så. Jag har försökt kämpa på länge och ignorera men det går inte alls bra. Jag ska tipsa Astma-lobbyn om Bromma flygplats!