Flytt i små portioner. Närdå då, ja, när?
När luften är full av synkronicitet och alla praktiska problem har lösts.

En iofs flera år gammal dagbok men projektarbete är sig ganska likt.

Hör bara:

Vi har en verifieringsprocess att fejka ihop så vi kan antingen:

• Ge upp nu
• Hoppas på revision
• Omfördela, eller
• Hitta nya pengar

  Låt region NN göra grisjobet nu så är vi nog ikapp i slutet av året.

En annan sak som jag har tänkt på - om vi inför Euro som valuta - får vi inte då en massa typ Forex-anställda som dräller runt och blir övertaliga?

För övrigt anser jag att Cartago ska förstöras-

Ceterum censeo Carthaginem esse delendam

Marvin, fullständigt namn Marvin den paranoida androiden (engelskt originalnamn: Marvin the Paranoid Android) är en litterär figur i Douglas Adams romaner om Liftarens guide till galaxen. Han är en personlighetsprototyprobot med GPP (Genuine People Personalities, ’genuina folkpersonligheter’). Han är också deprimerad och ger kommentarer till allt och alla, både på gott och ont.

I böckerna påstås Marvin lida av manodepressivitet, men inga tecken på maniska episoder förekommer. Ej heller uttrycker Marvin några tecken på paranoia, trots att han kallas The Paranoid Android. Snarare verkar Marvin lida av kronisk depression med tydliga drag av cynism.

Marvin i BBC-versionen: 

Sedvanlig visdom förmodar att optimister svarar 'Halvfullt', och pessimister 'halvtomt' (förutsättande att fullt betraktas som bra, och tomt betraktas som dåligt).

En annan paradox, som ibland associeras med optimism är den enda sak som optimisten inte kan se som positiv är en pessimist. Pessism, däremot, som kan hejda vårdslöshet kan ses som positivt.

Fd optimist söker intakt damm för ömsesidig spegling

Härda mig maximalt så att jag lär mig förstå vad som sägs bakom orden

De senaste dagarna har jag frossat  gamla dagböcker. Jag har undrat vad jag gjorde av alla texter i huvudet innan jag började blogga. En del hittade jag i den samlade snigelkorrespondensen och gamla msn-konversationer men dagböckerna hade jag glömt. Hur kan man glömma att man skrivit dagbok?

Jag har slängt och skurit ut sidor ur vackra inbundna böcker med  fint papper, jag har raderat partier av mitt liv. Jag har kastat ett helt gäng dagböcker men sitter ändå här med tre dagböcker i sängen. Böcker som har fått "ta skit". Jag har frossat och jag har förstått livsfaser utan att jag minns dem särskilt väl.

Ekologisk psykologi - ingenting försvinner allt finns kvar.

Livet är skattepliktigt

Allt ska du betala för i god ordning

En skattepliktig smärta som läggs på toppen av din sammanlagda smärta

Livet är skattepliktigt

Allt ska du betala för i sinom tid 

Jaha, den i förhand favorittippade (igen) Sverige kom sist av de nordiska länderna och det gick bättre för en jädra massa öststater.

Tvåan visade tack o lov en otäckt bra svensk film som hette Harrys döttrar...jag tror att det var en temakväll om ofrivillig barnlöshet för de flesta program handlade om iaf moderskap. Jag lyckades zappa in på Perellis låt och hon är ju duktig men kanske vi ändå ska skippa det nästa år.

Eller vi kanske skulle ha skickat bidraget i delfinalen som handlade om kebebpizza? Eller vi kan ta in Marta vieira da Silva som kan trixa med en boll istället för doa-kör. Vi måste lägga ner eller fatta att det inte räcker med en bra röst, bra låt och perfekt framförande med tonartshöjning och lätt marsch-takt längre...det är för lite Goran Bregovic
 över Sveriges bidrag