Direktlänk till inlägg 18 juni 2008
Min älsklingsfloskel "Lär dig livets stora gåta - älska glömma och förlåta" - får sig en omgång i dagens SvD i en artikel om myten om att försoningsarbete alltid är nödvändig efter krig och etnisk utrensning. Det är inte alls så att Rwandas plågade mäniskor mår bättre av att återuppleva hemskheter en gång till vid byarättegångar sk. gacaca. De som vittnat lider mer av posttraumatisk stress än de som inte vittnat. Det finns en övertro på försoning och att berätta "sanningen" är helande men kanske inte om man tvingas bo med förövarna som fortfarande är i majoritet. Att bli utsatt för övergrepp, berätta om det och sedan bli hånad för att man berättat - det låter inte som försoning för mig iaf.
Sanningen ska läggas som en värmande sjal kring axlarna på den som som den berör. Där så är möjligt. Det är det naturligtvis inte alltid.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|