Direktlänk till inlägg 24 juni 2008
Jag gillar inte att titta på TV. När jag är ensam med en fjärrkontroll så zappar jag konstant för att slippa reklampauserna och det är bara uppstressande.
Igår visade någon av kanalerna en ensam mamma som sökte herrsällskap. En kort ljus tjej med västsvensk dialekt skickade hem en kille från programmet.
Killen blev ledsen eller besviken och ville inte krama om henne när han blev dissad - helt logiskt, tycker jag.
Tjejen sa ungefär såhär rakt in i kameran: Det här bevisar bara att jag valde rätt. Jag vill inte ha en sådan pojkvän...jag vill ha en pojkvän som kan ta svåra situationer.
Oboy vilket våp, tänkte jag.
Killen var ledsen och kände sig avspisad. Skulle han då ha skrattat bort sin sårade herr-ego, eh? Skulle det ha varit bättre om han ljög och sa att han inte var besviken? Nej jag tyckte att han gjorde helt rätt och hoppas att han undviker sådana TV-program, och sådana flickor i fortsättningen.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|