Iofs en vallgrav - men what the....

Om någon två gånger den senaste veckan har hittat min blogg genom att söka på min hotmailadress, vad är då konsekvenserna?

Att det är dags att likvidera Vita-bloggen?

Fick ett tips på en krönika från Biggan appropå Norrbottningar, eller som det står i Kurirens definition Norrlänningar - men inte Gävlebor, om det där med att tona ner istället för att vara sörländskt översvallande.

En krönika från Norrbottens Kuriren som avhandlar ämnet "Nog bra" eller "Bara för att det är bra behöver man väl inte göra vågen".

Den här inställningen tycker jag är naturlig och användbar men den ses som exotisk i södern, märker jag. Jag känner mig ibland som Lars Ekborg i "Bunta ihop dom och slå ihjäl dom" - man får inte vara blöt. 

Jag kommer från en körsångarfamilj och mina föräldrar har ofta gett bort sånger i födelsedagspresenter. Alltså satt ny text till gamla sånger (och sjungit). Mamma sjöng i telefonen igår, sin senaste skapelse för ett 75-årskalas, och hon blev lite uppspelt och sa: "Ibland blir man så trött på de där Sörlänningarna" - hon berättade om en händelse som ligger kanske 20 år bak i tiden. Det var truppgymnastik långt nere i södern och en kväll blev den rätt stora "Norrländska" gymnastiktruppen så trötta på att ideligen bli kallad Norrlänningar. Ja.....ingen av dem sa t.ex "Götalänningar".

Så de satte ny text på Edvard Perssons "Vi klarar oss nog ändå" och skrev en vers om varje landskap i Norrland som de sjöng a capella en vacker kväll i Pildammsparken och hon kunde den fortfarande utantill och sjöng glatt i telefonen.

För någon dag sedan var det Stockholm maraton. Det finns en sång om det sa jag till en helt oförstående Vito.

-Jamen du har väl hört Stockholm maraton från skivan "Levandes" av Euskefeurat?

-Nej.

Så jag låg i soffan och försökte sjunga på Pitebondska.....svårt, svårt och dessutom gick poängen förlorad eftersom han inte behärskar språket.

Förr när i var önger var i spe å tonn
men seda ha i stoppe mötje ine monn

för hon som vart men livskamratvar bra på djära mat.
I tjugofem års ti så hav a pLäga mä

å så i fjåoLomvåorn då i sku väga mä
så var’e knappt i såg nan våogmen då fick hä våra nåo

STOCKHOLM MARATHON STOCKHOLM MARATHON
NÖ VAL HÄ STOCKHOLM MARATHON

Nu får Vito, liksom mina barn en gång, lära sig "Vitas första axiom": det finns en sång för varje tillfälle. Mina barn har försökt sätta dit mig många gånger och försökt hitta tillfällen utan tillämpbara låtar men de har hittills gått bet eller "fått fikon" som det heter på äldre storstadsbondska.

Jag gillar verkligen dialekter och tycker att det är charmigt med den här Stockholmska oviljan att uttala "Ä". Varför säga t.ex Setra om man menar Sätra - det är ologiskt men ganska gulligt.