Själv har jag vandrat  runt i snön och samtalat på ryska ikväll - inte cockerspanielska.

Eller såhär var det - jag pratade svenska och hon pratade ryska. Det var väldigt trevligt och vi förstod nog varandra, vill jag tro. Det spelar inte så stor roll vad man säger, jag lovar att man blir minst lika förstådd om man småpratar i snöfall och lyssnar på ett språk som man inte kan.

Idag börjar Inlandskorrespondentens efterlängtade studiecirkel i cockerspanielska. Här kommer första lektionen:

Idag åkte jag tåg i Norrbotten, jag som är nybliven storstadsbo och kollegan som är i grunden Göteborgare. Framför oss satt en högljudd tjej från Ljungskile. Tjejen gick på om sin "kärlek" till Norrbotten och sina fördomar om Göteborgare och Stockholmare. Eftersom jag hade bytt plats med en kille som satt framför tjejen från Bohuslän så visste jag att han var Stockholmare.

Tjejen pratade högt och uttalade sig tvärsäkert om att Stockholmare var kalla och hårda medan Göteborgare var "goa gubbar". Jag var sur redan innan.

Ögon och näsa rann och jag önskade att jag var ledsen för jag har fan inte tid att bli förkyld.

Efter en stund blev det lite för irriterande så jag sa, ganska högt, till kollegan:

-Tjuvlyssnar du också? 

-Nej vadå?

-Det handlar om oss - jag är kall och hård och du är "go".

-Eh, (kollegan trodde att det hade slagit om för mig)

Killen i sätet framför oss däremot hade tydligen också tjuvlyssnat och han började fnissa. 

Sensmoral: lyssna alltid på dialekter i omgivningen innan du börjar klanka ner på någon. 

"Inte för att jag har några fördomar men...."

Idag har jag fått bli förvånad och det ser jag som en ynnest.

Det började med att en dam sa såhär vid lunchen: Jag fattar inte hur folk kan bo i t.ex Motala, jag har aldrig sett en sådan glesbygd. Jag har alltid trott att jag var ensam om sådana tankar - som Norrbottning i södern. Men längst i norr hittade jag idag en äldre dam som hade tänkt på precis samma sak.

Själv har jag aldrig upplevt en sådan glesbygd som den i Värmland och Dalsland. 

Norrbotten har inte glesbygd. Norrbotten har städer och tätorter med, för det mesta, bra kommunikationer och sedan är det folktomt fram till nästa tätort eller stad....så är det inte alls i södern.

Ofta säger folk i södern saker som: "Du är väl van vid glesbygd" " eller "i Norrland måste man väl ha körkort, med sådana avstånd".

Jag har aldrig fattat varför de säger så eftersom jag är uppväxt i modernitetens högborg på låga kusten som ligger en dryg timme från Storstan.