Jag var inställd på ännu en aktiv, ledig helg. Gym-kortet har blängt ihärdigt så fort jag har öppnat plånboken den senaste veckan. Istället blev det en vilodag med krånglande leder och inatt har jag suttit på akuten med Vito. Jag tyckte att ambulans verkade sjåpigt så jag körde själv. Alltså min rädsla för att verka sjåpig går också ut över människor i min närhet.....

Efter timmar av oro för hjärtat, skiktröntgen och mängder av alldeles för svagt kaffe blev det en lite oväntad diagnos och så småningom blir det operation.

Vito var uppåt efteråt för som han sa: -Nästa gång vet vi vad det är.

Han är väldigt rolig i vanliga fall, men inatt var han kosmiskt rolig av sömnbrist och oro.

Some people get cranky in the ER - I for one care less for them.

Jag har ett möte med en tidspessimist idag. Jag satt på akuten inatt och funderade på det här med passa tider...de flesta tidsoptimister jag känner är inte tidsoptimister därför att de tycker att det är oviktigt att passa tider.

De flesta är som jag - det händer oväntade saker: planet behöver av-isa vingarna, Vito måste till akuten, en orkan blåser in över Arlanda - och som tidsoptimist måste man hitta en B-plan.

De flesta tidsoptimister jag känner är riktigt bra på att hitta B-planer men det är nog bara andra tidsoptimister som vet att uppskatta sådant.