Jag tror att jag hade fel inställning i förra inlägget. Såhär ska det nog vara:

Varför inbjuder jag till babbel på hög nivå när jag egentligen går och oroar mig för en vän som ska till Nangijala? Det vore väl "snyggare" mot omvärlden om jag vore lättare att tolka för då kunde folk säga:

- Men Vita hur är det fatt? Jag ser att du är orolig/ledsen/what ever.

Nu funkar jag ju inte så och det är väl snarast det som ställer till det för folk.

Fast å andra sidan kan man inte vara privat i jobbet, personlig men aldrig privat. 

Jag har funderat på en sak...samtal och prat. Samtal är väl när man har ett utbyte av historier och när man lyssnar intresserat på varandra - prat är mer när man babblar på utan att lyssna "dess mer" (dess mer är ett uttryck som jag bara hört i Norrbotten - vet inte ens om det särskrivs).

Igår råkade jag ut för ett stort antal mäniskor som bara babblade och babblade på om sig själv utan att stanna upp eller fråga efter mina historier.

Det kan vara en positiv sak att ta alla babblare på samma dag men det kändes lite tröstlöst på slutet. Den sista babblaren för kvällen babblade om en släkthistoria från Inlandet, en vän som i 60-årsåldern fick veta att den kvinna hon kallat kusin egentligen var en lillasyster som familjen "gett bort" till en  barnlös släkting. Det här är inte speciellt ovanligt och jag har hört flera liknande historier även i relativ nutid. Jag ville egentligen inte lyssna, eftersom jag har en vän som är på väg till Nangijala, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på vilka tragedier de här sederna i Inlandet måste ha inneburit. Jag jobbade t.ex med en kvinna som egentligen var ett bortlovat barn men som ändå fick stanna kvar hema i sin familj. Hon hade alltid känt att hon var tvungen att vara tacksam - hon var inte alls lika självklar som de äldre syskonen. Kristdemokrater snackar om Familen och Värderingar och att barn måste ha en Mamma och en Pappa och att samkönat föräldraskap är sämre. Jag tänker såhär: Det här med ovanlig familjebildning är inget nytt. Barn har i alla tider fått acceptera sin familjesituation och en del har t.o.m fått växa upp med falska rötter.