Direktlänk till inlägg 12 mars 2009
Jag tror att jag hade fel inställning i förra inlägget. Såhär ska det nog vara:
Varför inbjuder jag till babbel på hög nivå när jag egentligen går och oroar mig för en vän som ska till Nangijala? Det vore väl "snyggare" mot omvärlden om jag vore lättare att tolka för då kunde folk säga:
- Men Vita hur är det fatt? Jag ser att du är orolig/ledsen/what ever.
Nu funkar jag ju inte så och det är väl snarast det som ställer till det för folk.
Fast å andra sidan kan man inte vara privat i jobbet, personlig men aldrig privat.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 |
25 | 26 |
27 | 28 | 29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|