Det fins en man på mitt jobb som jag kände igen som Liftare första dagen på jobbet. Det finns inget i utseendet eller någon hint i klädsel heller inga pins men jag förstod det på en gång och började underteckna mail med signaturen:

"Mrs Beeblebrox" vilka besvarades med "Arthur Dent"- vad är oddsen för det?

Vi har alla saker som vi tycker är obehagliga. Jag tycker att ormar är obehagliga men det är mer en fobi. Jag tycker också att clowner, reinkarnation och tidsresor är synnerligen obehagligt.

1. Clowner för att de är elaka och inte ett dugg roliga - onödigt obehagliga helt enkelt....och igår var det clownnäsans dag!

2. Reinkarnation pga. den korkade uppfattningen att man med en slags nödvändighet skulle återfödas till ett bättre liv. De flesta människor gör extremt korkade saker och många är elaka, medvetet eller omedvetet. Jag tror att det finns en uppfattning om att man kan göra extremt korkade saker men ändå vara en god människa och då behöver man ju inte förändra någonting - om man är/känner sig god så får man automatiskt ett bättre nästa liv.....inte långt ifrån vulgäruppfattningen om katoliker och bikten.

Så varför tror alla, iaf västerlänningar, att de skulle återfödas till ett bättre liv? Ingen fantiserar om att återfödas som ett gatubarn i Rio eller en flicka i östra Afrika som kommer att bli könsstympad?

3. Tidsresor gillar jag inte av den orsaken att....hur ska man hitta hem?

Liftarens guide till galaxen har botat min aversion mot idén med tidsresor till en del men i det stora hela....njae Vita passar.

Men det växer så att det knakar:

Jag sökte på gråväder+storstan men gav upp och gick ut på balkongen och fotade istället:

Såhär får det gärna bli - om Vita själv får välja....öststaterna ÄR bra.

1. Norge

2. Sverige

3. Azerbadjan

4. Armenien

5. Polen

Men den här låten kommer att vinna:

Jag tycker inte att frågan om huruvida Gud finns eller inte är speciellt svår. Ingen har lyckats bevisa att hon inte finns och det räcker för mig.

Jag har däremot svårt att tro att Stefan Hultman finns. Jag vet att han finns men ibland undrar jag om det är på riktigt.

Jag har lite svårt för extrema fysiska glädjeyttringar, kanske beroende på att jag kommer från övre Norrland (det låter lite som yttre rymden) och det Stefan Hultman har gjort sig känd för är just omotiverade fysiska glädjeyttringar i direktsänd TV.

Varje gång hans hästar vinner ett lopp så kastar sig Stefan Hultman över kommentatorerna och lyfter upp dom i luften och blir dessutom knallröd i ansiktet. På V75 igår hade han 230 i puls innan han satte igång med själva lyftandet.

Jag råkar ibland ut för att storväxta män får lust att lyfta upp mig i luften - jag råkade ut för det senast förra veckan....men för t.ex Micke Nybrink torde det här med att vara föremål för själva lyfteriet vara något udda.

Nej, vad är det för fel med det Norrbottniskt modesta sättet att uttrycka glädje:

-Okej men inget att göra vågen för.