Direktlänk till inlägg 24 maj 2009
Vi tittade på Henrik Scyfferts föreställning igår och den var helt fantastiskt. Jag känner igen den ängsligheten han pratade om. Om man är ironisk hela tiden är det ju lätt att missa det allvarliga. Men vet inte riktigt om man vågar vara allvarlig till slut.
Det är nog inte bara den ironiska generationen som har det här ängslighets-problemet. Det finns massor med människor som är paniskt ängsliga för kitsch i heminredning eller snarare att andra ska döma ut inredningsdetaljer som kitsch=dålig smak.
Jag t.ex älskar kitsch....fast jag inser att gränsen är hårfin. Kitch kan bara användas som ironi - att använda kitsch på allvar är dålig smak....typ.
Minns ni små svarta keramiktavlor från 40- eller 50-talet av stiliserade glada infödingar som satt på väggarna hos äldre människor. Jag har sett sådana användas som accenter i en i övrigt modern inredning och gillat det. I en annan sorts hall inredd av ett par ur en äldre generation skulle jag förmodligen ha rodnat - så ängslig är jag.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 |
15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
31 | |||
|