".....stoikern Zenon som ansåg att självmordet är en ärofull handling när sjukdom gör döden mer attraktiv än livet. När han var nittioåtta år gick hans stortå ur led. Det störde honom så mycket att han gick hem och hängde sig"

 ”Bättre än så här blir aldrig livet”

ur Berättelsen om Herr Roos

Igår kunde man i TV-tablån välja att titta på Pistvakt och Jägarna efter varandra i ettan. Två av bröderna Marklund, Sven-E och Olle, är med i Jägarna - är det en slump?

Jag föredrar låtsas-dialekten i Pistvakt (för ingen pratar väl så?) framför Jägarna som är alldeles för otäck . Vito undrade vilken som var mest sann....vilken som skildrade Norrländskheten bäst "så att man vet vad man ska passa sig för".

Jag svarade att de säger ungefär lika mycket om norrlänningar som valfri film med Adolf Jahr säger om Stockholmare.

Ajdå, sa Vito, då är alltså allting sant!

I nya numret av Språktidningen finns förresten en väldigt intressant artikel om det Norrländska uttrycket "Schvuu" dvs. att säga "jo" på inandning.

Fenomenet kallas ingressivt tal och är vanligt i hela världen.

Inandnings-jo liknar ett vanligt "ja" - båda används för att bekräfta ett yttrande och inget duger till att bestrida ett yttrande. Det är inte heller bra, får man lära sig, att besvara frågan "Älskar du mig" med ett inandnings-jo.

Att använda inandnings-jo är ett av många skickliga sätt att visa att man lyssnar och förstår. Det visar på hänsyn mot den som har ordet.Det är just lågmäldheten som gör fenomenet så passande som samtalsstöd.

Den tystlåtne norrlänningen kanske bara lyssnar, tålmodigt och hänsynsfullt, i väntan på sin tur att tala: Schvuuu

Igår promenerade jag genom storstan. Jag flanerade, promenerade, tittade i skyltfönster och svettades i värmen. Jag hade ett specifikt mål, att pussa på en nyopererad Vito och själva promenaden tog över två timmar. Jag var övertygad om att jag flanerade en hel massa kilometrar men när jag kontrollerade det var sträckan bara 3.6 km.

Å andra sidan - i turist-Stockholm måste man sicksacka sig fram på trottoarer och gågator så jag flanerade förmodligen den dubbla sträckan....ejenklien.

Den senaste tiden har jag gått igenom en stor hjärtoperation, en näthinneoperation, ett akut kejsarsnitt och en magoperation.....inte själv alltså men inom familjen. Dramatik som jag inte skapar själv gör mig så matt.

Inlandskorren låter meddela att han har försökt fotografera swingpjattar och glada gamänger i Inlandet idag - här är resultatet.

Jag är väldigt imponerad av tjockisen som sjunger och hennes omröstning, eller snarare hennes militanta hållning till statistiken. Vi som röstat på alternativet att vi vill ha tjockisens hjälp med afrikansk dans hotas med att bli lämnade ensamma med bara Kaj Pollak och Mia Törnblom att hålla i handen.

Jag är beredd att gå ännu längre: om inte Åke Green kommer upp i täten i min rödlöksomröstning så ska jag lägga in Kaj Pollak som bakgrund på bloggen och jag ska också lägga ut en slinga där Jan Malmsjö läser upp Kaj Ps alla självhjälpsböcker - samtidigt.

Så: Rösta på Åke nurå så det blir lite fart!

Vita Brevis serie om bruksanvisningar för tamponganvändare tar den här veckan upp ICA:s eget tampongmärke.

Det finns tre sorters bruksanvisningar för tamponger: de som förordar pekfingret respektive långfingret som införingsalternativ samt de som överlåter till konsumenten att själv välja finger. Än så länge har jag bara hittat en producent som förlitar sig på konsumentens eget omdöme i den här frågan: Apoliva som struntar helt i vilket finger man använder....jag skulle tro att man även kan använda tummen utan att Apoliva reagerade.

ICA menar däremot att pekfingret är att föredra.

Det finns två andra saker som är synnerligen obegripliga i tampongproducenternas anvisningar nämligen:

- ludd(t.ex. "vårt" märke luddar inte)

- rätt och fel placering av tampongen

För det första vad är tampongludd? Jag har aldrig hört någon klaga på "tampongluddsproblematiken". Jag har heller aldrig förstått var, hur eller varför själva luddandet uppstår eller vad följderna av tampongludd kan bli.

För det andra....rätt och fel införande. I de flesta bruksanvisningar finns det två bilder, en kvinnokropp i genomskärning. Den ena bilden visar "rätt införande" och den andra visar "fel införande" - men ingenstans står det varför det ena är fel och vad som kan bli följderna av felaktigt införande av en tampong.