You Tube är roligt. Först någon som har bemödat sig med att lägga ut ett klipp med Dean Friedman, den smörigaste sångare som någonsin fått ge ut en skiva.

Sedan en annan som har lagt ut The bastard son of Dean Friedman med Half Man Half Biscuit och med bilder från sin trädgård....

Här är hela historien från Wikipedia:

The British band Half Man Half Biscuit recorded, in 1986, a song entitled "The Bastard Son of Dean Friedman", a claim Friedman considered improbable, as he was only seven years old when lyricist Nigel Blackwell was conceived.^[11] At the Edinburgh Festival in 2003, The Scotsman newspaper arranged a get together between Friedman and the band, in which he acknowledged that Blackwell had at least surmised right the underlying story in the song "Lucky Stars": "That guy Nigel was hip to the fact Lisa and I didn't just do lunch. You can't interpret a song that way unless you understand what it's about." It also transpired that Blackwell had a copy of a rare vinyl version of Well Well Said the Rocking Chair.^[12]

In 2009, Friedman wrote a 'reply' called "Tale Of A Baker's Son", in which he firmly placed Blackwell's parentage as being that of the local baker, posting it on Half Man Half Biscuit's MySpace site. The band mentioned it on their own website^[13] as "Dean Friedman's Revenge/Dean Friedman strikes back".

Jag har hittat den första läsvärda artikeln i Tara - tidningen som jag annars avskyr. I det senaste numret hittade jag på sista sidan en krönika av "Maggan"som handlar om boken "Shoot that damn dog" av Sally Brompton (som är citerad i rubriken) och om hur viktigt det är att ställa de rätta frågorna som t.ex:

Var har jag leksakerna?

Ska det vara på det här viset?

Vad vill jag göra sedan?

och

Varför har människor så stora näsor?