Jag är inte bara långsint, jag är lat också. Inte hela tiden, inte när jag håller på att jobba ihjäl mig men när jag är ledig så är jag väldigt lat och hur fint är det?

Jag hamnade i en något märklig diskussion igår. Det handlade om en människa som hävdade sin självbild som rak och ärlig, och det är väl inget fel med det, utom slutet "jag blir arg snabbt men det rinner av lika snabbt". Hon avslutade med att berätta en anekdot om en kille på jobbet som upplevt hennes ilska som okvinnligt aggressiv. Hon sa det leende och välvilligt och fick medhåll från en person som hade samma självuppfattning.

Jag:

- Men då är ju skadan redan skedd.

Alla utom en:

- ?

Jag menar att det är en alldeles för enkel förklaring att om man upplever sig som rak och ärlig och klarar av känslor som ilska på ett effektivt sätt så kan man kalla alla som fungerar på ett annat sätt för konflikträdda.

Det finns en anledning till att vrede är en dödssynd och det beror inte på att jag är konflikträdd.