Javisstja, jag har ju blivit mormor igen. Världens sötaste barnbarn...lill-Vito II är arbetsnamnet.

Vissa människor bor på vackra postadresser som Fågelsången eller Kärleken eller fantasifulla som Ingenting - andra bor i Mensträsk.

Livet är orättvist!

Igår kom min väska först på bagagebandet på Arlanda så jag tog fart mot flygbussen och hann hoppa in i en halvtom buss. Chauffören stängde dörrarna samtidigt som resten av passagerarna hunnit få sitt bagage och sprungit fram till bussen knackade på bussdörren.

I min andra stad vid norra Norrlands kustland skulle en busschaufför i det läget stanna bussen och släppa in passagerarna men inte den här. Han bara blängde på de frusna Norrlänningarna och körde iväg.

I förrgår hade jag kanske 50 meter kvar till en busshållplats i norra Norrlands kustland, när jag såg bussen komma började jag springa. Chauffören förstod ju att jag skulle med bussen och stannade och väntade in mig.

Förra veckan såg jag en busschaufför som missat att det stod en passagerare på en hållplats, chauffören stannade på en tvåfilig väg för att ta upp den förvånade och glada passageraren.

Är det det här vi kallar kulturella skillnader?

Inlandskorrespondenten har den här veckan hittat "The road to nowhere" i Inlandet, titta bara:

Igår läste jag att en generaldirektör ville "spänna bågarna" inför 2011.

Vad menas?

• Vässa armbågarna?
• Spänna bågen = sikta bättre/högre?
• Putsa glasögonen och dra åt skruvarna i bågarna?

Jag är inte bara långsint, jag är lat också. Inte hela tiden, inte när jag håller på att jobba ihjäl mig men när jag är ledig så är jag väldigt lat och hur fint är det?