Finns det någon sjukvårdskunnig som vet om det är normalt att benet skakar och slutar samarbeta efter en kortisonspruta?

Jag fick min pollenspruta före lunch och högerbenet har precis börjat samarbeta igen lagom till middagen.

Ibland känns det som att tillvaron är en ständig balans mellan plus & minus.

Det verkar gå minst 3 plus för att balansera upp 1 minus.

Jag sitter fast i ett askmoln och får jobba på bäst jag kan via internet och telefon - men å andra sidan blev det plus i deklarationen.

Imorse ringde en äldre kvinna (en släkting). Hon läste upp ett mail från barnbarnet i Thailand.

Sedan sa hon "Hejdå" och lade på luren.

Jag vet inte om det är plus eller minus....förvirrande var det nog.

Igår när jag var ute och promenerade i snålblåsten blev jag omcyklad av en liten tant. Hon började plinga med cykelplingan säkert 50 meter före hon passerade mig (annars var det rätt folktomt). Jag vet inte om hon tyckte att jag såg opålitlig ut eller om hon trodde att jag hade hög musik i lurarna (Steve Earle) men tanten plingade iaf vilt. Jag antog att hon skulle ta den delen av cykel/gångvägen som är avsedd för cyklister men hon körde rakt på min gång-sida och susade förbi med knapp marginal.

Hon hade förstås cykelhjälm på och när cykelbanan gjorde en sväng lite längre fram räckte tanten ut högerarmen.....helt i onödan eftersom hon inte skulle korsa en väg.

Jag undrar ibland....när blir man en tant.

Frånsett religion och sex, skulle jag kunna leva som en munk
Édouard Levé

Röda dagar efter sömnlösa nätter och sydliga vindar med höga halter av  al- och hasselpollen är som gjorda för gospelkonserter i kyrkan.

både de snöiga och de soliga, tar ändå slut. Och det är kanske en välsignelse i sig självt.

Inlandskorrespondenten

Hammarby vann igår i bandyfinalen mot Bollnäs. Det är annars en av favoriterna - att se Hammarby förlora SM-finalen.

Jag menar inte att vara elak men jag förstår mig inte på lagidrotter och jag förstår mig inte på bandy och det kan väl vara ett skäl till att jag gillar fenomenet. Bandy är en sådan konstig sport. Varför har de så stora mål och liten boll t.ex.?

Media har följt med Hammarby-spelarna in i omklädningsrummet efter varje förlorad final de fem senaste gångerna och de brukar gråta som Helena Bergström gör i sina mest gråtiga roller.

Det är uppfriskande, tycker jag. Nästan lika uppfriskande som att se diskningarna på upploppet i tävlingarna i 5-mil gång under OS.

Nej jag menar inte att vara elak varken mot Hammarby eller mot gångare som slinter med fötterna efter 5 mil.

Jag förstår att det måste vara ledsamt och att de blir besvikna - det är väl först när besvikna och ledsna spelare får en mick framkörd under sin snyftande näsa som det blir komiskt. Vad är det som gör att sportreportrar intresserar sig för bandyspelare en gång om året?