Vita Brevis har varit på begravning för en gammal fd släkting. Det är alltså släkt till mina barn inte till mig. Jag gillar att sjunga begravningapsalmer men det gör inte min fd släkt. Jag och prästen sjöng desto mer - han hade mikrofon och det är ju lite fusk. Snyggt intro med Bridge over troubled water och den var ett litet snäpp bättre än versionen med Johnny Cash.

Jag gillar den här boken - även om jag och David Eberhard inte har samma uppfattning om Anna Odells "konst".

Det handlar kanske om vulgärversionen av Grynets uppmaning att inte "ta skit".

Kanske man ibland borde vänja sig vid att livet faktiskt är orättvist och att man inte kan få allt genast - ibland får man det aldrig.

....inga tvivel, enligt Inlandskorren:

Jag blev påmind av Singelmamman om det eminenta uttrycket "Dödens lammunge" som för övrigt används alltför sällan. Jag är lite av en samlare av uttryck som användes när jag växte upp.

Vito är en flitig användare av uttrycket:

Tuppen ja!

Och lite otippat även:

- 1 2 3 Ost!

Han har aldrig lekt "1 2 3 Ost" som barn men han tycker att det låter roligt.

Jag vet inte om leken är nordsvensk men 50-talister i Svealand verkar inte känna till den. Jag skulle gärna leka 1 2 3 Ost istället för att snacka etik och moral idag.

Handlade inte egentligen alla formaliserade lekar man lekte om värderingsfrågor?

Som jag minns det lekte vi helst lekar där man hamnade i diskussioner om bollen verkligen träffade låret i Långboll eller om Nisse verklogen stod blixt-stilla i 1 2 3 Ost. Ändlösa diskussioner som gjorde att man jobbade praktiskt med vilka värderingar som rådde på vår gata.

och så favoritmotivet:

Inlandskorrespondentens kamera har plötsligt tinat fram ur inlandsisen och han har börjat leverera igen:

Igår hamnade jag i en inte helt ovanlig situation och fick städa upp och fixa till när en man i övre medelåldern inte tog det ansvar han har betalt för att ta. Jag fick liksom läxa upp utan att platta till - och då sa människan:

- Ja, detaljerna kan man ju diskutera om de är med sanningen överensstämmande! (det var alltså jag som hade hjälpt honom ur en knipa som han hade försatt sig i utan hjälp).

Jag svarade:

- Ja, men sanningen är ganska överskattad!

Touché?