Vad jag har varit duktig idag. Offererat som besatt och gjort mängder av ärenden och precis i stora rondellen på väg hem kom jag på att - jädrar jag har ju gjort ett klanti-fel i offerten. Inte pengamässigt men klantighetsmässigt. Offerten är redan hos de presumtiva uppdragsgivarna och det är inget jag kan göra åt saken - men visst är det mega-klantigt? Måste göra nya mallar

Det fungerar säkert i praktiken - men det skulle aldrig fungera i teorin.

Att ha 100 mil till jobbet alltså.

Idag klev jag upp och satte mig vid datorn och gjorde klar tre jobb innan 9.  Ibland fungerar hjärnan direkt på morgonen och ibland är den väldigt motvillig. Jag skyller lite på Rosenrot och Omega 3 och en hel del på endorfiner....eller feromoner - jag är inte riktigt säker där.

De närmaste dagarna ska jag resa 300 mil - inom Sverige. Först jobb i Övre Norrland, till den stad som var modernitetens hemviste 1938, se tidigare inlägg, och sedan på fotosafari i värsta glesbygden i norra Svealand .....med ny kamera och allt.

Hur långt har du till jobbet? 

Jag vann en tävling på nätet och går omkring med en massa rosa "Library lovers"-grejer....nyckel-snöre, reflexer och sånt.

Jag älskar Biblioteken så det passar ju bra men jag kan tycka att grejerna var lite tråkiga, bara. Tiara med bling-bling och kanske lösnaglar hade varit roligt...eller läs-glasögon i strass-snodd eller el-tandborste som spelar DDR:s nationalsång.

Inspirerad av Broder Blogg och Alfons Åbergs farmor valde jag boken - När ingenting särskilt händer av Billy Ehn och Orvar Löfgren - kulturanalys av det förbisedda. Kul titel bra bok.

På gränsen till........

" Här, ta en kaka till"

Man kan inte tänka för mycket - och man kan inte dricka för mycket kolsyrat vatten - tror jag iaf. Och alla väljer vad de ska tro på.

Vissa präster vägrar att välsigna homosexuella partnerskap...hur ska man välja att se det? Som att de tror på något som någon annan, i det här fallet Gud, har slagit fast? Eller ska man se det som arbetsvägran? 

Jag säger Herrfotboll. Vito tycker att jag är löjlig och tror att det är en slags jämställdhetsivran, men så är det inte alls.

I Vita-land är "Damfotboll" norm - inte Herrfotboll. Jag har inget behov av att benämna det som är norm utan det avikande. I det här fallet blir  det Herrfotboll som måste benämnas. Så långt har det gått i Vita-land.

Herrhockeyn går inte heller bra. Man kanske borde bygga om SkyCom Arena till velodromcyklingspalats?